Nu när jag tio år senare går runt med barnvagn igen är det inga tysta överenskommelser som gäller, utan snarare ett tyst krig. Väldigt få personer flyttar på sig för barnvagnar, de som frågar om man behöver hjälp är nästan bara väluppfostrade unga invandrarkillar, turister eller andra barnvagnsförare.
I en stad som Vetlanda är det kanske andra saker än barnvagn på buss som gör att man reflekterar över hänsyn eller brist på densamma. Ett stort problem är nedskräpningen. En söndag i centrum är ingen trevlig syn. Pizzakartonger och andra matförpackningar blandas med glassplitter. Vid korsningen till ridhuset hade någon öppnat bildörren och dumpat förpackningarna till den måltid man nyss ätit. Denna brist på hänsyn resulterar i punka på cykeln, skador på ömtåliga hundtassar och en allmänt otrevlig stämning på söndagspromenaden.
Visst skulle vi kunna lägga ännu mer pengar på att kommunens personal åker runt och plockar upp på gator och torg, men är det egentligen det vi ska lägga medborgarnas skattekronor på? Ska skräpet bara slängas på gatan eller trottoaren utan tanke på att någon annan måste städa upp och att det då tar resurser från något annat?
Jag vet att vår stad inte är ensam om problemen utan detta finns överallt. Dags för en ny stor kampanj.
Håll Sverige rent!!
2 kommentarer:
Ja - egofixeringen har snart inga gränser.
Det är bara 'jag själv' som räknas. Mår någon annan illa av det jag gör, så är det väl deras eget fel.
Så verkar tankarna gå.
Håller med.
Problemet är att "alla" verkar tycka att "någon annan" måste ta i problemet. ;-)
Skicka en kommentar