Nedanstående är hämtat från Expressen.
Det kan visserligen inte betvivlas att det är en allvarlig påfrestning för barn att bevittna övergrepp mot den ena föräldern från den andra förälderns sida. I förhör med pojkarna har det framgått att de känt ett starkt obehag över detta. Men det skulle innebära en pressad tolkning av straffbestämmelsen att anse att detta innebär ofredande, skriver HD.Mannen döms till 2,5 års fängelse för själva misshandeln men lagen menar alltså att det är ett brott att misshandla men det är inget brott mot den som ser misshandeln.
Alltså, på ett sätt kan jag förstå hur lagen är tänkt men i dessa fall blir det så fel. Högsta domstolen gör säkert en helt torrt korrekt bedömning men har helt glömt bort att det är barn det handlar om. Barn som självklart har en känslomässig bindning till båda sina föräldrar. Barn som känner sorg, ilska, hjälplöshet och framförallt maktlöshet i den oerhört pressade situation där de tvingas bevittna och bli en del i föräldrarnas totala förnedring.
Men hur ser lagen egentligen på barnens situation? Om barnen inte är brottsoffer tillsammans med den misshandlade vad är de då?
Bara barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar