När man ska bedriva opinion antar jag att det är en dödssynd att vara så där lagom svenskt "mittemellan". Men nu är det sådan jag är och jag tänker inte göra något åt det heller.
Jag sjunger inte hemmafruarnas lov men anser ändå att var och en själv måste kunna avgöra vad som är den bästa lösningen för just den familjen. Hur länge en förälder ska stanna hemma med barnen är inget som vi politiker ska avgöra. Vi ska erbjuda likvärdiga villkor men inte en universallösning för alla. "One size does not fits all".
Vem är ansvarig för ett barns uppfostran och värderingar? Ja, enligt mitt sätt att se det kan aldrig en förälder lämna över det ansvaret på samhället och barnomsorgen. Däremot ska man som förälder känna sig trygg med de grundläggande värderingar som finns inom barnomsorg och skola.
Elsie Claesson beskriver den person, Alva Myrdal som färgat vår "svenska familjepolitik" och hennes syn på manligt och kvinnligt och på samhället som familj och fostrare.
När Linda Skugge pekar med hela handen och menar att alla barn mår bäst i förskolan från 3 års ålder gör hon det utifrån sina erfarenheter och förutsätter att de gäller generellt för alla människor och familjer. Hon rutar in sina och andras barn i samma mall och förutsätter att det som hon skulle må bra av det mår också alla andra bra av.
Men barn är också individer, glöm inte det! Läs slutligen Centerpartiets förslag när det gäller familjepolitik med valfrihet och självbestämmande som ledord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar