De åttalade har släppts i brist på bevis. Deras kompisar jublade och hurrade i rätten när det beskedet kom. Ingen av de som fanns där kommer ihåg någonting av själva dödmisshandeln.
Våldet har fått övertaget. Kanske får vi aldrig veta vem som misshandlade Marcus så kraftigt att huvudet lossnade. De enda som säkert kan veta är de som gjorde det och de kommer inte att erkänna.
Ändå kan jag inte klandra rätten. Det måste vara ställt utom allt tvivel vem som är skyldig annars fungerar inte rättssäkerheten.
Jag klandrar däremot den som slår, sparkar och mördar. Jag klandrar den som ljuger för att rädda sitt eget skinn undan rättvisan. Jag klandrar också de som jublade i rätten. Det är inte ett shysst beteende oavsett de anklagade är skyldiga eller inte.
Det enda vi kan hoppas på är att samvetet ger sig till känna eller att bevisningen blir starkare. Tyvärr är det hoppet inte speciellt stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar