Packade bilen full med tält och annat som behövs för en skön långhelg i Västervik. När vi rest tältet och installerat oss tog vi en fika hos barnens farmor och farfar som hade sin husvagn en bit bort. Då som först fick vi höra nyheten om bombningarna i London.
Det kändes så overkligt att sitta där i solen med glada, skrattande barn omkring sig. Förväntansfull semesterstämning blev iskall verklighet för en stund tills barnen pockade på att det var dags för poolen och vuxnas allvarliga prat fick ge vika för barnens krav på ett svalkande dopp.
Mitt i vårt välmående semestersamhälle pågår ett krig. Detta krig bygger på osäkerhet. Ingen vet när striden blossar upp nästa gång. Vem är fiende och vem är vän?
En vän till mig som kom från Bosnien till Sverige 1993 brukar säga att våld har aldrig löst en konflikt. Förr eller senare måste man sätta sig ner och prata med varandra för att det ska kunna bli fred. Det är endast genom en dialog, där man möts som jämbördiga parter som kan ge och ta, som problem kan lösas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar