Har varit hos mina föräldrar i Älghult, Uppvidinge kommun och idag hjälpt till att servera våfflor i hembygdsgården. Ett besök där ger många fantastiska insikter.
Som byggandet av museét. Virke skänktes, mängder av arbetstimmar utan ersättning. Alla ställde upp. 1998 stod det färdigt och rymmer nu både permanenta utställningar och just nu också en utställning om trasmattor som helt klart är sevärd.
Vattnet som tagits från en brunn höll ingen god kvalitet. Vad göra? Det blev kommunalt vatten indraget med mängder av ideellt arbete av föreningens medlemmar.
För ett par år sedan ordnades en mycket uppskattad och vida uppmärksammad 60-tals utställning. För visst är det också historia, allt måste ju inte vara 1800-tal som någon sa.
I våras under en temadag "natur och kultur" serverades raggmunk och fläsk till närmare 100 personer.
En kväll innan jul kan de barn som vågar få prata med tomten i Högeråsstugan där han sitter och eldar i spisen. Man kan på julmarknaden köpa hantverk, garnerade pepparkakor fågelbord och kärvar.
Skolbarnen i Älghult tillbringar en heldag i hembygdsgården och får baka kringlor, hugga ved, tova och spinna och en massa annat spännande och det har nu spridit sig så att även grannsammhällena kommer med sina skolbarn.
Nytt vid årets hembygdsfest i augusti är att barnen ska få vaska "guld".
Alla dessa arrangemang kräver givetvis en massa arbete men det gör man villigt. Vilken sprängkraft det finns i fantastiska FöreningsSverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar