Arbetarrörelsen har vuxit fram ur ett samhälle där den enskilde medborgaren hade ett stort antal skyldigheter mot "överheten" i form av myndigheter och arbetsgivare. Ur detta växte ett behov av att organisera sig för att tillsammans bli starka. Arbetarrörelse och fackföreningar startade tillsammans med en mängd andra gemensamma sammanslutningar.
Idag har vi istället en ny maktelit i dessa föreningar. En elit som likt partieliten i öststaterna skaffar sig förmåner på övriga medlemmarnas bekostnad i form av dyra bostäder, höga löner, roande resor (gärna med porrinslag) och centraliserad makt.
Visst en del avslöjanden kommer fram i ljuset men det är på något sätt som om många människor blundar och ändå inte riktigt tror på att SSU har manipulerat sina medlemsregister i syfte att skaffa sig mer pengar.
Det verkar inte riktigt som om folk fattar att högt uppsatta personer i s-märkta stiftelser skaffar bostäder till sig och sina närstående genom att gå före andra medlemmar i kön.
Folk tänker att det är nog ändå inte riktigt sant att några av Metalls förtroendevalda går på porrklubb för medlemmarnas pengar.
Är dessa personer garanter för vårt svenska välfärdsamhälle... eller...?
Vänsteropinionen vandrar under sina röda fanor med slagord om solidaritet och välfärd åt alla.
Någon mer än jag som tycker att det känns väldigt ihåligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar