Om skolan

Denna vecka är jag och avslutar mina pedagogikstudier i Malmö. Det har varit en nyttig tid där vi verkligen diskuterar och vänder och vrider på vår lärarroll och vårt uppdrag i skolan. Vi är en klass där alla arbetar som yrkeslärare även om vi gör det inom så vitt skilda områden som till exempel "Bygg", "Data" eller "Omvårdnad".

Igår eftermiddag tog jag en promenad genom ett vårskönt Malmö. Syrenerna blommade och livet kändes bra. En massa tankar snurrade runt i huvudet om allt det som vi diskuterat under dagen. Hur ska vi arbeta med motivation, lärande och värdegrund?

När jag så gick där i mina tankar fick jag plötsligt se skyltar med budskap om skolan. De löd ungefär så här och det var folkpartiet som stod bakom kampanjen.

"Låt läraren bestämma i sitt eget klassrum!"
"Förbjud mp3 och mobiler i skolan!"
"Ditt barn ska ha arbetsro i skolan!"

I sanning lättuggade budskap. Jag kan ju som lärare inte låta bli att fundera över hur det stämmer med det vi diskuterat på utbildningen.

Javisst, det vore väl enkelt att säga att läraren bestämmer i sitt eget klassrum men då skulle det visa ett klassrum som vore avskilt från övriga världen och så fungerar det ju inte. Läraren ska samverka i arbetslag, tillämpa delaktighet och demokrati i sin undervisning och vara lyhörd för politiska mål likaväl som för elevers och föräldrars synpunkter. Klassrummet är ingen egen liten isolerad ö i samhället utan en integrerad del av samhället.

Förbjud mobiler hm... egentligen inte så mycket att säga om. Barn gör som vi vuxna gör och inte som vi säger att de ska göra. Hur ser "mobilkulturen" ut bland oss vuxna. Respekterar vi andras behov av tystnad på till exempel föreläsningar, på tåg eller ute på gatan.
En historia som en kollega berättade visar tydligt vad det handlar om.
En elevs mobil ringde under lektion och min kollega nappade åt sig den och följande dialog utspelade sig:
Hej, detta är NN och jag är MM:s lärare.
Ja, detta är MM:s mamma kan jag få tala med MM.
Vi har lektion, kan du ringa på rasten istället?
Nej, jag vill prata med MM nu. Jag måste tala om att det finns mat färdig i kylen när han kommer hem.

Va!!! Detta var alltså så viktigt att mamman måste ringa och störa lektionen. Som sagt, barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Ditt barn ska ha arbetsro. Vad tänker du på då? Tänker du dig elever, lutade över böcker som skriver eller läser? Så tror jag att de flesta tänker när de hör ordet arbetsro och så vill kanske folkpartiet att vi ska tänka. Elever i prydliga rader, ordning och reda med läraren kryssande mellan bänkraderna.

Arbetsro för mig däremot handlar om att var och en av eleverna får möjlighet till lärande på sina egna villkor. Vissa av oss lär sig bäst av att lyssna eller tala själv. Andra lär sig genom bildmässig förmåga. Ytterligare en annan grupp behöver få känna, arbeta praktiskt och kanske dramatisera. Då har vi också hamnat långt bort från klassrumsbilden med bänkar i prydliga rader.

Men i kamp om väljarna finns kanske bara utrymme för enkla, svartvita budskap utan reflektioner och det kunde vi också se i den klassiska "slagdebatten" i går mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.