Solen skiner och jag vaknar, som vanligt på 1:a Maj av att musikkåren vandrar förbi på sin traditionella promenad genom sta'n. Vi äter frukost i lugn och ro. Sätter igång en tvättmaskin. Plockar med lite av varje som inte hinns med annars.
Grannen passar på att mossriva sin gräsmatta. (Det är väl så nära protest mot rådande läge han kommer denna 1:a Maj, även om det inte gäller politik utan gräsmatta.)
På eftermiddagen har vi bestämt med barnens farmor och farfar att träffas ute i stallet för att rida och fika. Medan vi mockar boxarna funderar jag över veckan som kommer. Det är gruppmöte och kommunstyrelse. Kanske hinner jag bara rida ett par gånger nästa vecka.
Synd att 1:a Maj i år infaller på en söndag det hade varit skönt med en extra helgdag. Fast å andra sidan kan man ju tycka att det är märkligt att den får finnas kvar som helgdag trots att den inte har något symbolvärde längre för merparten av befolkningen. jag tror att de flesta ser det som jag. Skönt med en extra ledig dag men skälet till helgdagen har passerat sitt "bäst före datum" för länge sedan.
1 kommentar:
Kanske är det inte så konstigt att någon som är uttalat borgerlig inte tycker om 1 maj. Det är ju den internationella arbetarrörelsens dag.
För de flesta i västvärlden är det säkerligen inte ett bekymmer att fackliga rättigheter kränks i något konstigt u-land någonstans, att barn får arbeta till slavlöner eller att arbetare i vissa länder helt saknar rättigheter.
De flesta i västvärlden äter obekymrat sin borgerliga mat, dricker sitt borgerliga vin och mår gott i sina borgerliga vanor. Varför skulle de ägna tankarna åt första maj?
Inte heller är det väl någon som kommer ihåg riktigt varför första maj finns? Få känner till Haymarkethändelserna, som slutade med razzior i fackliga möteslokaler, på fackföreningskontor, på tryckerier och i privata bostäder där "socialister" bodde. Aktiva fackföreningsledare dömdes till döden genom hängning.
Men så är det ju inte i Sverige ju, säger någon nu kanske? Nä, det är riktigt. Socialdemokratin har aktivt arbetat för att förbättra arbetstagares rättigheter steg för steg under hela 1900-talet... men man bör kanske också komma ihåg att många socialdemokratiska företrädare i början av 1900-talet fick sitta fängslade för att försöka föra kampen för ett drägligare arbetsliv.
Kanske ses vi på första maj för att hedra de människor som arbetat för att vi i lugn och ro kan sitta och äta vår borgerliga mat, dricka vårt borgerliga vin och ägna oss åt våra borgerliga vanor?
;-)
Mvh
Anders
Skicka en kommentar