Skolavslutningen närmar sig med stormsteg och för alla som går ut gymnasiet pirrar det nog lite extra. Vad ska hända sedan? Är det arbetslösheten som väntar eller?
Som mentor för en avgångsklass kan jag inte låta bli att ställa frågan om vilka drömmar och visioner som finns inför framtiden.
Jag vet inte, svarar några. Jag har inga visioner, det blir väl arbetslöshet, säger någon och fler håller med. Jag ska läsa upp mina betyg på Komvux säger en elev som inte saknat kapacitet men vilja till studier på gymnasiet.
Första gången jag ställdes inför detta för två år sedan blev jag förvånad och upprörd över det jag tyckte var nonchalans och slöhet i svaret men sedan har jag tänkt mycket och ur olika synvinklar på det och reviderat min uppfattning.
Vem behöver mig?!
När jag var tonåring så hade jag, liksom mina syskon, vissa uppgifter i mina föräldrars lantbruksföretag som var ”mina”. Arbetsbördan för mina föräldrar var enorm och det var ofta så att om jag inte gjorde mina uppgifter så blev de heller inte gjorda. Kort sagt, jag hade en uppgift och behövdes. När jag under femton år arbetade i vården kände jag också mycket starkt att de som jag vårdade var beroende av att jag gjorde ett bra jobb.
Men vem behöver ungdomarna idag?
Inte arbetsmarknaden verkar det som om man tittar på ungdomsarbetslösheten. Föräldrarna då? Nej de klarar sin egen försörjning ändå och får väl snarare fortsätta att försörja sin tonåring. Behövs han/hon då i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna? Nja, kanske för att dölja regeringens misslyckade företagspolitik men arbetskraften är inte efterfrågad och arbetsuppgifterna sällan meningsfulla.
Kortsiktigt kanske det funkar att inte behövas i samhället men på lång sikt kommer det att få förödande konsekvenser och bidrar till många ”tappade självförtroenden”.
Regeringen hävdar att dagens treåriga gymnasieskola för alla är till för att alla elever ska få allmän behörighet till högskolan. Det är en rättvisefråga menar man men glömmer då bort hela den stora gruppen elever som inte vill läsa vidare direkt efter skolan utan vill ut och jobba istället. Det är bara det att de inte behövs på arbetsmarknaden!
Bakom regeringens prat om en skola som ska ge behörighet åt alla döljer sig en misslyckad företagspolitik som hindrar istället för att stimulera företagandet.
Bakom regeringens prat om rättvisa döljer sig istället det faktum att ungdomar idag inte kan beredas arbete och då är det billigare att låta dem gå kvar i skolan.
Sluta hyckla och säg som det är.
I Socialdemokraternas Sverige är Du inte behövd, lille vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar