Att rensa ett avlopp... eller regeringens fall 2006...

Idag har jag rensat avloppet i duschen. Det är en historia med stor symbolik fritt för var och en att tolka.

Det började smygande med att det började "ploppa" från avloppet när någon duschade. Sedan hände ingenting på väldigt länge. Vi trodde att det var "falskt alarm" men så började vattnet få svårt att rinna undan. Tillslut var det till och med så att man stod i vatten när man duschade och vattnet rann så sakteliga undan medan man torkade sig efter duschen.

Det är ju inget kul arbete att rensa ett avlopp så vi drog på det i det längsta och min man påstod till och med att han tyckte det var skönt att vattnet stannade kvar eftersom det blev varmt och gott om fötterna.

Men så idag insåg jag att nu gick det inte att blunda för fakta längre!

Jag försåg mig med gummihandskar och lyfte på avloppsgallret. Ingen trevlig syn kan jag säga. Ner med nävarna och upp med stora klumpar av diverse skit. En del måste av doften att döma legat länge och ställt till problem.

Sköljde rent och konstaterade att denna operation räckte inte, här behövdes skarpare grejer. Upp i köket och hämtade maskindiskmedel och citronsyra (oslagbar kombination, dock inte miljövänlig) Nej, samma nedslående resultat!

Iväg till affären för att skaffa propplösare. Läste bruksanvisningen och satte igång. Akta för stänk när medlet reagerar med vatten. Kan explodera! Försiktigt arbete med stort säkerhetspådrag. Stor spänning! Vad ska hända!

Absolut ingenting hände. Inte ett enda bubbel eller stänk. Pulvret löstes inte ens upp utan låg precis som när jag hällde i det efter en halvtimme.

Vad göra? Min man börjar tröttna och tycker att vi ska kalla på hjälp men jag är en envis natur och tänker "trötta ut" avloppsproppen.

Maskindisk och citronsyra och petande med en lång ståltråd och så plötsligt... med ett stort slurp försvinner proppen och jag vet egentligen inte vad som till sist hjälpte. Maskindisk och citronsyra, propplösare eller petandet.

Men proppen är borta och egentligen tror jag att det viktigaste är att inte ge upp när det ser motigt ut!

Öppna förskolor

En utredning konstaterar det som vi redan visste. Öppna förskolorna försvinner. Två skäl anges i utredningen. Besparingar och den utbyggda allmänna förskolan.

Besparingsalternativet är olyckligt men den utbyggda allmänna förskolan är viktigare att diskutera eftersom det handlar om ideologi.

Jag tycker att det är bra att vi har en väl fungerande och utbyggd barnomsorg. Men som Centerpartist vill jag att det ska finnas alternativ. Det ska finnas privata och kooperativa förskolor såväl som kommunala. Det ska finnas möjlighet att välja familjedaghem för den som önskar det och det ska finnas ett nät av öppna förskolor för de som väljer att vara hemma med sina barn.

Det socialdemokratiska arvet sedan Alva Myrdals dagar är att samhället är bättre lämpat för att fostra det uppväxande släktet än vad familjen är. I och med maxtaxan kan du som förälder lämna dina barn fler timmar än du egentligen behöver utan att för den skull betala mer. Men familjepolitiken handlar inte bara omsorgen för de barn vars föräldrar arbetar utan enligt reformer på området har du som förälder rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan för dina barn när du är arbetssökande eller föräldraledig. Jag kan tycka att det är bra för den som är arbetssökande men gruppen föräldralediga ställer jag mig tveksam till.

Jag förstår att föräldrarna tycker att det är skönt att syskon till den lilla bebisen får komma iväg några timmar varje dag för att leka med kompisar på förskolan. Det visas ju också i det att öppna förskolan inte längre får så många besök. Men vad säger det egentligen...

Samhället signalerar att det är bättre att du lämnar dina barn i samhällets vård oavsett om du är hemma eller inte. Du duger med andra ord inte som förälder utan du ska låta samhället ta hand om den rollen.

Föräldrarna signalerar till sina barn att det är bättre att vara med kompisarna på "dagis" än hemma och lära känna det nya syskonet. Vi får indiviualiserade syskon utan starkare band till varandra och till föräldrarna än till kompisarna.

Vad händer när föräldrar abdikerar från sin föräldraroll och låter någon annan ge barnen värderingar och gränser?

Till öppna förskolan kan hela familjen gå. Föräldern får välbehövlig vuxenkontakt, syskonen kan leka med andra barn utan att bli borttagen från familjegemenskapen och samhället får också en chans att upptäcka och hjälpa till i de familjer som behöver extra stöd.

Låt oss hoppas att det socialdemokratiska synsättet inte är så fast rotat utan att det går att ändra på men jag tillåter mig att tvivla. Vi är så vana vid att behandlas som kollektiv att vi enkelt "sväljer" storebrorsfasonerna utan att kritiskt reflektera över konsekvenserna.

Allt är inte vad man tror att det är...

Fick detta på mailen idag. Det är lätt att man låser sig och glömmer att se saker och ting ur olika synvinklar. Det är lätt när man läser en artikel i en tidning att glömma att det bara är journalistens vinkel vi får se...


Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta. Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum. Istället placerades de i ett rum i en kall källare. När de skulle lägga sig såg den äldre ängeln ett hål i väggen och lagade det. Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade´hålet. Hon svarade: "Saker är inte alltid sådana som man tror."

Nästa natt övernattade de i fattigt hus. Snälla husvärden delade sin middag med dem och de fick sova i deras sängar för att vila sig ordentligt. När de vaknade nästa dag såg de husvärden och hans fru gråtande. Deras enda ko låg döende på ängen. Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre hur hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända. "Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom ändå. Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det med oss och du tillät att hans enda ko dör".

Den äldre ängeln svarade: "Saker är inte alltid sådana som man tror." "När vi var i den kalla källaren såg jag att det fanns guld i det hålet så jag lagade det för att han inte skulle kunna hitta guldet, eftersom han var så girig. Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel för att hämta husvärdens fru, så jag gav honom kon istället".

Den ljusnande framtid är vår…eller

Skolavslutningen närmar sig med stormsteg och för alla som går ut gymnasiet pirrar det nog lite extra. Vad ska hända sedan? Är det arbetslösheten som väntar eller?

Som mentor för en avgångsklass kan jag inte låta bli att ställa frågan om vilka drömmar och visioner som finns inför framtiden.

Jag vet inte, svarar några. Jag har inga visioner, det blir väl arbetslöshet, säger någon och fler håller med. Jag ska läsa upp mina betyg på Komvux säger en elev som inte saknat kapacitet men vilja till studier på gymnasiet.

Första gången jag ställdes inför detta för två år sedan blev jag förvånad och upprörd över det jag tyckte var nonchalans och slöhet i svaret men sedan har jag tänkt mycket och ur olika synvinklar på det och reviderat min uppfattning.

Vem behöver mig?!

När jag var tonåring så hade jag, liksom mina syskon, vissa uppgifter i mina föräldrars lantbruksföretag som var ”mina”. Arbetsbördan för mina föräldrar var enorm och det var ofta så att om jag inte gjorde mina uppgifter så blev de heller inte gjorda. Kort sagt, jag hade en uppgift och behövdes. När jag under femton år arbetade i vården kände jag också mycket starkt att de som jag vårdade var beroende av att jag gjorde ett bra jobb.

Men vem behöver ungdomarna idag?

Inte arbetsmarknaden verkar det som om man tittar på ungdomsarbetslösheten. Föräldrarna då? Nej de klarar sin egen försörjning ändå och får väl snarare fortsätta att försörja sin tonåring. Behövs han/hon då i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna? Nja, kanske för att dölja regeringens misslyckade företagspolitik men arbetskraften är inte efterfrågad och arbetsuppgifterna sällan meningsfulla.

Kortsiktigt kanske det funkar att inte behövas i samhället men på lång sikt kommer det att få förödande konsekvenser och bidrar till många ”tappade självförtroenden”.

Regeringen hävdar att dagens treåriga gymnasieskola för alla är till för att alla elever ska få allmän behörighet till högskolan. Det är en rättvisefråga menar man men glömmer då bort hela den stora gruppen elever som inte vill läsa vidare direkt efter skolan utan vill ut och jobba istället. Det är bara det att de inte behövs på arbetsmarknaden!

Bakom regeringens prat om en skola som ska ge behörighet åt alla döljer sig en misslyckad företagspolitik som hindrar istället för att stimulera företagandet.
Bakom regeringens prat om rättvisa döljer sig istället det faktum att ungdomar idag inte kan beredas arbete och då är det billigare att låta dem gå kvar i skolan.

Sluta hyckla och säg som det är.
I Socialdemokraternas Sverige är Du inte behövd, lille vän!

Nu har det hänt igen!

Min dotter på 11 år kom gråtande hem från skolan. På musiken som var sista lektionstimmen den dagen brukar det vara stökigt. Några killar stimmar, pratar och busar. Vad gör då fröken? Jo, hon placerar snälla, duktiga och tysta flickor mellan de stökiga pojkarna som en slags stötdämpare. Vad säger det om flickors och pojkars roller?

Att det är okej för en pojke att vara aggressiv och stökig och att det är okej för en flicka att ta emot smällarna!!!

Välkommen!

Efter lite pyssel och knåp är jag nu här för att "blogga". Hoppas att du ska hitta något av värde men av erfarenhet lovar jag inga täta uppdateringar i början eftersom det tar lite tid att lära sig ett nytt system.
MVH Gunilla