Nytt år, Nytt uppdrag, Nytt på bloggen

Nu skriver vi alldeles strax 2011. För mig innebär det att jag lämnar posten som kommunstyrelsens ordförande till Tommy Bohman (S).

Jag vill passa på att tacka för de här åren. Jag har fått många erfarenheter som jag tar med mig in i framtiden och som kommer att komma till nytta på olika sätt bland annat i mitt uppdrag för SKL som stöd för andra politiker och också i mina uppdrag för Centerpartiet och Centerkvinnorna på lokal, regional och nationell nivå.

2011 är möjligheternas år. Ett helt oskrivet blad som kommer att rymma flera spännande vägval inför framtiden. Ett nytt uppdrag som andre vice ordförande i kommunstyrelsen kommer att ta en del av min tid och det finns också andra utvecklande ideér att ta vara på, sådant jag la åt sidan och prioriterade bort när jag gick in i uppdraget som KSO.

Framtiden vet vi inget om men jag ser att den är full av möjligheter och utmaningar som jag ser fram emot. För att markera framtid och förnyelse så har jag bestämt att skapa förnyelse även i den digitala världen. Bambuser, Youtube och annan multimedia är bara en del av det jag länge velat använda men inte haft tiden att utveckla mig inom. Jag gjorde nyligen också slag i saken och köpte domänen gunillahjelm.se och den pekar just nu bara hit till bloggen men den nya domänen kommer självklart att vara en del i förnyelsen.

Så ett tag framöver kommer det att vara ytterst sporadiska uppdateringar här, men snart ses och hörs vi igen, förhoppningsvis kanske redan om en månad eller två och den som vill kan redan nu byta sitt bokmärke till www.gunillahjelm.se

Gott Nytt År och på återseende!

Julkort 2010

Sista arbetsutskottet för året

I går hade vi sista arbetsutskottet för året. En av punkterna på dagordningen var månadsprognosen. Just nu har Vetlanda kommun en prognos på 52 miljoner i resultat för 2010. Detta trots att tekniska redovisar ett minus på närmare 15 miljoner på grund av förra året och årets vinter med höga kostnader för snöröjning och energi.

Inför 2011 beräknas i budget ett resultat på knappt 2% eller ca 18 miljoner och det är ett bättre utgångsläge än flera av våra närliggande kommuner. 2011 sänker vi skatten med 20 öre till 21,50 vilket placerar Vetlanda bland kommunerna med lägst skatt i länet. Se tabellen från Skatteverket här.

Var resultatet för kommunen slutligen blir vet vi en bit in på nästa år när bokslutet är gjort men som sagt prognosen pekar mot ett stort plus.

Hur blir det nu?

Sista fullmäktige i december innebar att alla val till nämnder och styrelser skulle genomföras. Först fattades beslut om att ordförande, förste vice och andre vice skulle tillhöra majoriteten samt att oppositionsrådet skulle ingå i presidiet.

Därefter blev det en minoritetsåterremiss på arvodesreglementet från oppositionen, vilket innebär att det gamla reglementet fortfarande kommer att gälla tills vidare. I det gamla reglementet finns arvoderad tid för ordförande, förste vice och andre vice ordförande.

Slutligen valdes Tommy till ordförande, Klas till förste vice och undertecknad till andre vice i kommunstyrelsen. Detta utan vare sig debatt eller röstning.

På kommunstyrelsen i januari ska beslutas vem som ska hantera återremissen. När ett nytt arvodesreglemente kan finnas på plats beror på hur snabbt frågan kan hanteras av parlamentariska kommiten eller personal och organisationsutskottet. Av oppositionens inlägg på fullmäktige kan man konstatera att det finns många synpunkter på det förslag som man återremitterade och det kan nog ta tid innan man kommit till konsensus misstänker jag, om det ens är möjligt.

Slutsatsen är att i och med oppositionens återremiss så finns ingen arvoderad tid för ett oppositionsråd från 1 januari och under tiden fram till ett nytt beslut eftersom det är det gamla reglementet som gäller tills vidare.

Eftersom det var oppositionen som ville ha en återremiss så måste de ju också vara medvetna om konsekvenserna av återremissen så detta lär ju inte vara en nyhet utan bara ett konstaterande av fakta.

Centerkvinnornas förbundsstämma

För andra året i rad har vi en riktig vinter. Just nu kan det kännas långt till våren men snart är den här!

Centerkvinnornas förbundsstämma kommer att äga rum 6-8 maj i Sundsvall och nu är det dax att anmäla sig. Gå in på den här sidan och läs mer och anmäl dig.

Vi ses!

Att hålla det man lovar

Jag har som princip att hålla det jag lovar, alltså lovar jag inte sådant som kan bli svårt att hålla. När barnen var små ville de att Håkan och jag skulle lova att vi aldrig skulle dö vilket ledde till ett resonemang om att vi alla kommer att dö vare sig vi vill eller inte och ingen vet vad som väntar bakom nästa krök på livets väg.

Då ville de att vi skulle lova att aldrig någonsin skiljas och det kan man ju inte heller lova. Däremot kunde vi i det fallet lova att göra allt vi kan för att hålla ihop.

Det finns människor som lovar runt och håller tunt, det finns människor som dessutom slänger fram en lögn utan att tveka när sanningen blir lite obekväm. Jag är inte fostrad på det sättet och jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på vuxna människor som ljuger och manipulerar utan att blinka. Det kan handla om stort eller smått och jag undrar hur de tänker. Tror de verkligen att andra inte genomskådar deras lögner? Självklart gör vi det... men har varit alldeles för artiga för att avslöja lögnen. Kanske är hög tid att ändra på det nu...

Tillbaka till att lova. Det finns de som vill att vi ska lova att aldrig lägga ner en skola. Ett sådant löfte kan man inte ge. Har man lovat så innebär det att oavsett om det är 40, 10 eller 2 barn så har man lovat att skolan ska vara kvar till varje pris både ekonomiskt, mänskligt och pedagogiskt.

Jag kan däremot lova att göra det vi kan för att behålla skolorna så länge som möjligt.

Skolan är många gånger viktigare för bygden än för barnen. Den blir en symbol och en sista service sedan affär, post och bank försvunnit. Ofta hör jag dessutom argumentet att det viktigaste är att barnen lär sig läsa, räkna och skriva och att det minsann inte alltid fungerar i en större skola. Många äldre säger att de har klarat sig bra med bara några få års skolgång i en liten B-skola.

Min inställning är klar. Vi kan inte ha ett A och ett B-lag. Alla barn måste få samma förutsättningar att klara av en utbildning som betyder något helt annat än den gjorde för 50 år sedan. Bara för att du bor på landet ska du inte nöja dig med att bara kunna läsa, skriva och räkna. Skolan innebär så mycket mer.

Hur gör man då?

Ja jag ser en bukett av olika lösningar där nyckelordet är flexibilitet. Centerpartiet kommer att driva på med konkreta ideér och lösningar precis som vi alltid gjort.

Men trots allt kan man komma till en gräns där det inte längre går att upprätthålla lika förutsättningar för alla barns skolgång och då blir det nödvändigt att flytta barnen till en annan skola. Var den gränsen går? Jag vet inte.

Vetlanda Framåtanda säger sig garantera bevarandet av skolorna på landsbygden. Det är deras löfte som de nu ska hålla till varje pris. Ett löfte är ett löfte. Jag lovar att jobba för utveckling istället för bevarande men jag kan inte lova att aldrig någon skola någonsin kommer att läggas ner.

En riktig bitternisse

Börje Ahlstedt visar sitt rätta jag som är långt från Ronja Rövardotters myspappa.

Första glimten av hans riktiga personlighetstyp fick nog den breda allmänheten i Stjärnorna på slottet och med alla turer runt Dramaten, avhopp, sjukskrivningar och bråk och nu kulmen i Börjes självbiografi så har den mysiga rövaren kommit ut i solen och förvandlats till en annan figur, helt utan mys, bitternissen.

Den viktiga öppenheten

Som liberal anser jag att öppenhet är viktigt. Jag har hela tiden varit mån om att berätta och förklara om de beslut som fattas. Offentlighetsprincipen är grundläggande och jag får ibland påminna om att det som bland annat skickas som mail till mig och andra är offentlig handling och kan användas därefter. Däremot är det viktigt att skydda den enskilda person som berörs av beslut. Vi har en sekretesslagstiftning som handlar om den personliga integriteten och den är viktig att värna.

Debattens vågor går nu höga om Wikileaks och om de dokument som publicerats. Pressen jublar förstås. Medias rapportering fylls varje dag om vem som sagt vad och Assange har blivit världskändis. Själv är jag mest förvånad över naiviteten hos de amerikanska diplomaterna som trott att deras omdömen om olika personer inte skulle komma fram. Tydligt är att de inte har samma vana vid offentlighetsprincipen som vi svenskar. Ett tufft uppvaknande för dem som säkert kommer att bidra till förändrad hantering.

Kommer världen att förändras. Ja, det tror jag absolut. Jag tror på delvis ökad öppenhet men den är inte okomplicerad och den kan invagga i en falsk trygghet.

För det första så är den inte jämställd. Det vill säga, jag tror att skillnaderna mellan ett öppet demokratiskt samhälle med en fri press och en hårt styrd diktatur med styrd media kommer att öka. Det öppna blir mer öppet och det slutna mer slutet. Priset för demokratiska protester i diktaturer kommer att bli ofantligt mycket högre. Vad den förändringen kommer att leda till i förlängningen kan vi bara spekulera i.

För det andra så tror jag att det kommer att leda till en större försiktighet även i demokratier. För att undvika liknander läckor kommer det att leda till en koncentration av "hemlig" information som berör ett land till ett fåtal personer. Det som bedöms som "hemligt" kommer att bli ännu mer "hemligt". Det är en utveckling som känns skrämmande och farlig men tyvärr mycket trolig.

Jag är inte säker på att världen kommer att bli bättre efter Wikileaks än före...

Vinter igen och snöröjarna kör dag och natt

Dagens ris i tidningen var en anonym person som klagade på snöröjningen i Vetlanda. Jag som är uppväxt på landet har möjligen en annan måttstock. Jag är snarare innerligt tacksam över alla dessa snöröjare som nu klivit upp mitt i natten gång på gång den senaste tiden. Ställt klockan på 02.00 för att ut i kylan och sätta sig i traktor, lastbil eller lastmaskin och köra timme efter timme på gator, trottoarer, cykelvägar, landsvägar och grusvägar för att vi ska komma fram.

Och vad får de till tack... dagens ris...

När jag var ordförande för Tekniska var det en man som ringde och skällde för att just det året var det en ny snöröjare som lade snövallen på hans sida om gatan. Alla andra år tidigare hade grannarna på andra sidan gatan fått snövallen utanför sina garage och så ville den telefonerande stadsbon att det skulle vara i fortsättningen också...BASTA!...

Snöröjningen engagerar men knappast på det sättet att stadsborna är tacksamma över att någon ägnar natt efter natt åt att göra livet enklare för oss andra.

På landet är det däremot inte ovanligt att snöröjarens julafton fylls av chokladkartonger i vackra julpapper som tack för nattliga röjarturer med traktor på Småländska slingrande grusvägar. Visst är det skillnad på stad och land...

Från mig till alla nattliga snöröjarhjältar såväl på landet som i staden... mitt varmaste TACK! och famnen full av de vackraste "Dagens ros".