Namibiaresan del 3

På väg till Rundu skulle vi också övernatta i Okaukuejo vid Etosha nationalpark. Sent på kvällen innan vi kröp till sängs och drog myggnätet omkring oss satt vi en stund vid det vattenhål som fanns precis utanför anläggningen. Vi hade både stenmur och elstängsel mellan oss och de djur som eventuellt skulle komma för att dricka så det kändes bara häftigt att sitta och vänta. Det fanns förhoppningar om alla möjliga olika djur som brukade komma fram men någon jättetur hade inte vi tyvärr. I mörkret på filmen syns i alla fall en uggla som hittar något gott att äta och en Impala. Senare kom också några rävar och i den mjuka natten hörs den Afrikanska nattens alla ljud.

Namibiaresan del 2

Utefter vägen till Rundu såg vi mängder av termitstackar. En del var gult sandfärgade, andra röda och vissa var svarta allt efter vilken typ av jord som fanns i området. Klickar du på bilden kan du se att myrsloken nog varit och hälsat på i just denna stack.

Med jämna mellanrum fanns den Namibiska varianten av rastplats. Ett skönt skuggande träd med bänk och bord under.

Det drar ihop sig till åska i Outjo. Regnet hänger i luften och till vänster om vägen klänger bouganvillian många meter upp i ett träd. Det är mycket glest med bilar fast vägen just här har fyra filer. På landsvägen möter vi kanske någon enstaka bil per mil.

Härlig stämning på stämma i Habo

Nomineringsstämman för att fastställa länsprogram och riksdagslista var förlagd till Gustav Adolf:s bygdegård i Habo.

Solveig Zander inledde med en genomgång av sjukförsäkringssystemets olika steg och klargjorde många av de delar som blåsts upp till omåttliga proportioner av opposition och media. Stort tack Solveig!

Länsprogrammet debatterades med många bra och tänkvärda inlägg och programmet blir en bra plattform för den kommande valrörelsen.

Slutligen antogs de 27 namnen på rikdagslistan utan några ändringsförslag vilket visar på att nomineringskommitten gjort ett riktigt bra jobb! Annie i självklar topp och de övriga namnen i en bra sammansättning. Själv finns jag på en mycket hedrande 11 plats.

Stämman som helhet var mycket positiv och det känns verkligen som att vi är på gång!

Sluligen skulle jag vilja passa på att tacka för det fantastiska stöd jag fått av medlemmarna i medlemsomröstningen både till riksdag och kommun. Det är en styrka att få gå in i en valrörelse och veta att det finns. Tack alla! Jag ska fortsätta att jobba för kommunens, länets och landets bästa på de poster som jag får förtroendet för. Det är med medlemmarnas mandat som jag kan fortsätta att driva det förändringsarbete som är så viktigt och jag uppskattar verkligen den dialog jag hela tiden har med Centerpartiets och Centerkvinnornas medlemmar. Tack!

Namibiaresan del 1

Här står Rolf Adolfsson, jag och Bo Troedsson utanför stationen i Nässjö färdiga för vår långa resa till Namibia. Det var riktigt kallt och blåsigt och när vi kom in på stationen fick vi beskedet att tåget till Kastrup var en timme försenat. Som tur var så hade vi god tidsmarginal till flyget skulle gå så det löste sig. Min stora resväska innehöll visserligen mina grejer för en veckas vistelse men sedan var den också fylld med barnkläder att skänka.


Här står vi utanför flygplatsen i Windhoek efter att varit på resande fot i drygt ett dygn. Vi möttes upp av Alfonse Siyere som arbetar för Namibia Nature Foundation och hans son som arbetade med flygsäkerhetsfrågor för den Namibiska regeringen. Lite varmare än här hemma. Närmare 30 grader varmt.
Starten på den 70 mil långa bilresan till norra Namibia och Kavango regionen. Spikrak väg ända in i horisonten, vänstertrafik och varning för "Pumba". Hakuna Matata!

Namibiaresa

I morgon lördag åker jag till Namibia. Det är en lång resa som går via Kastrup-London-Johannesburg till Windhoek som är Namibias huvudstad. Från Windhoek går resan sedan 70 mil i bil till Kavango Region i norr och Okavango river. Kavango region är ett av Namibias fattigaste områden som varit svårt drabbat av UNITAs räder in i området i början av 2000 talet och nu de två senaste åren drabbats hårt av översvämningar.

Resan är ett led i det samarbete som Vetlanda har tecknat med Kavango Region och som sker genom Emåförbundet och som finns beskrivet här och här.

Projektet finansieras i sin helhet genom ICLD. Enligt ICLDs regler så ska det finnas en ledningsgrupp till projekten som ska träffas ett par gånger under projektet. Därför var Kavango Regional councils ledning här i Vetlanda i april för ett ledningsgruppsmöte och nu åker vi till Namibia för ett möte. Även dessa resor och möten bekostas i sin helhet av ICLD.

Detta projekt handlar om räddningstjänsten. Kavango region saknar utrustning för att bekämpa bränder, översvämning eller stora olyckor. Det finns till exempel ingen brandbil i hela området. Räddningstjänsten har skänkt en av de gamla brandbilarna men tyvärr står den fortfarande kvar här i Sverige då Kavango-regionen inte har pengar att betala frakten som skulle kosta ca 80 000 kr. Tyvärr säger bestämmelserna från ICLD att projektet inte kan finansiera detta men vi ska försöka se om någon hjälporganisation här i Sverige skulle vara villig att hjälpa till.

Förutom brandbilen så handlar själva projektet om kunskapsbyggande. Två grupper med personer från Kavangoområdet har varit här för utbildning, bland annat utbildning i att hantera brandbilen. Nu ska personer från Räddningstjänsten här åka till Kavango för att hjälpa till på plats och för att lära sig om de förhållanden som råder i Namibia.

Att arbeta på ett strukturerat sätt med räddningstjänst kan vara skillnaden mellan liv och död det har inte minst jordbävningskatastrofen på Haiti påminnt oss om.

Jag har också varit i kontakt med Afrikagrupperna för att genom deras långvariga engagemang få nyttig kunskap om hur vi ska gå vidare i vårt samarbete.

För mig kommer detta förmodligen att bli en resa som kommer att etsa sig fast i hjärtat. Att komma till ett område med så utbredd fattigdom, där många i befolkningen lider av AIDS och där medellivslängden är lite drygt 40 år kommer nog att innebära omvärdering i många livsfrågor.

Jag kommer att rapportera via Twitter under resan men kommer bara att svara i telefon i yttersta nödfall. (Dyrt...) Sms däremot kostar 1, 20 per st så det går bra att nå mig via sms. På söndagen den 24 jan är jag hemma igen och jag ska försöka ge en mer utförlig rapport från resa och intryck så småningom.

Det är mycket nu...

Det var en intensiv mötesdag igår. Ett extra KSAU följdes av ordinarie KS. Tjustkulle var den stora frågan och det blev en majoritet för förslaget. Slutligt beslut fattas av fullmäktige den 27 januari.

På kvällen möte med distriktsstyrelsens arbetsutskott. Det blev mycket funderande runt det kommande valet, vi diskuterade bland annat valbudget, valombudsman och annat.

Tidigare under dagen hade nomineringskommiten haft presskonferens och släppt resultatet på de tre första platserna i medlemsomröstningen.

Vår nuvarande riksdagsledamot Annie Johansson hade fått ett mycket starkt stöd bland länets medlemmar och en mycket tydlig förstaplats. Som tvåa kom Maria Leifland, Värnamo och som trea Göran Lindell, Vetlanda. Härligt, nu känns det som att vi är på gång!

Kärnkraft VS Vindkraft

Jonny Fagerström från föreningen Svenskt landskapsskydd skriver på Newsmill om att "Vindkraften är en skrevspark mot välfärden och landsbygden" enligt hans, och får man förmoda, föreningens uppfattning.

I kommentarerna under artikeln skriver han vidare att:

Tyvärr håller Sveriges energiförsörjning på att haverera efter åratal av velighet och nedläggning av kärnkraft. Bra att alliansen nu har pekat ut vägen. Det enda som nu krävs är att centern också tar bladet från munnen när det gäller vindkraften - avveckla den satsningen.

Det är alltså kärnkraften som Jonny Fagerström och föreningen Svenskt Landskapsskydd vill satsa på istället för vindkraft.

Det måste förstås innebära att föreningen lika noga som man tycks vara när det gäller vindkraften också satt sig in i frågorna kring uranbrytning i Sverige, är medveten om slutförvaringsproblematiken, har förslag på var i Sverige nya kärnkraftsverk ska kunna placeras vid en utbyggnad, har riskbedömt säkerheten för kommande generationer ( 1000-tals år framåt), har satt sig in i effekterna på människor, djur och växtliv efter Tjernobylhaveriet...osv.

Jag förväntar mig att föreningen Svenskt Landskapsskydd lägger ut en ordentligt riskanalys för välfärden och landsbygden när det gäller kärnkraftsfrågorna på Newsmill snarast.

Expressens ledare idag

En populistisk pensionsdebatt

Utmaning och grupp på Facebook

Jag lade ut en utmaning på Facebook till mitt nätverk där om att räkna bilder på kvinnor och män på medias sportsidor. Jag fick in ett antal rapporter från norr till söder och någon ville att jag skulle sammanställa det på ett ställe så jag startade en grupp på Facebook för att diskutera frågan.

Det räcker förstås inte med att räkna bilder men det är ett sätt att visa på den sneda fördelningen av mediautrymmet i sportsammanhang. Undersökningen som jag hänvisade till i förra blogginlägget är ett bra sätt att sätta sig in i frågan, läs den!

Gruppen startade jag den 7 jan och den har på dessa två dagar fått över 70 medlemmar.

Lägg gärna in fler rapporter.

Mansdominerad mediabild

Läser "Om aktiva herrar för aktiva herrar: Mediesporten och dess publik".

67% av kvinnorna i undersökningen vill ha mer rapportering från damidrott i slutsatsen är att media rapporterar om män för män.

En undersökning från Växjö universitet.

Vargspjutet i Kvarterbo

Det finns ett vargspjut på gården i Småland där mina föräldrar bor, gården har gått i släkten i många generationer och min morfar berättade om tider då vargarna strök runt husknuten och om hur varg dödade en arbetshäst när han var liten. Vargspjutet vet jag inte om det någonsin använts men rostigt och gammalt sitter det inkilat i vagnbodens innertak som en påminnelse om tider som flytt.

Den som fått en häst dödad eller sönderslitna får vet vad det vill säga att ha varg i sin närhet. Jag vet det inte, jag har bara hört morfars berättelse. Läs gärna Sanna Raymans ledare i dagens Svd som beskriver bakgrunden till licensjakten med problem som tjuvjakt och inavel.

Till alla er storstadsbor som vill att landsbygden ska bli ett idylliskt reservat för semesterfirande och som tror att femtiotalets utvecklingsnivå är idealet för landsbygden tillägnar jag det tal jag höll i höstas på landsbygdsdagen i Ädelfors. Det har tidigare varit publicerat här på bloggen men här kommer det i repris...


Tänk dig en liten röd stuga med vita knutar. Utanför stugan finns fruktträd och prydliga rabatter. Trädgården är inhägnad med gärdsgård och bakom stugan skymtar en sjö och i hagen går kor och betar. En bit från huset ligger en ladugård vid ladugårdens gavel finns en inhägnad för några höns och en tupp. Det finns också ett stall med ett par hästar och den lilla gården omges av åkrar och ängar. En bit bort finns en skog. Den är lätt att ströva i och solen silas mellan höga och glest växande granar och tallar. Skogen är fylld av svamp på hösten och där finns lingon och blåbär att plocka.

Det här är nog en vanlig bild av småländsk landsbygd och denna bild är också det största hotet mot en levande landsbygd.

Varför då undrar nu vän av ordning? Jo för att detta är en ytterst begränsad bild av verkligheten. För det första lurar den oss för att vi inte ser hela bilden. I verkligheten finns också den stora maskinhallen som lantbruksföretagaren har byggt bakom ladugården. Stor och praktisk är den men kanske inte så vacker precis. I verkligheten finns också gödselstacken med djurens naturliga restprodukter och den är inte heller så vacker att titta på trots att den uppfyller de krav som inspektörerna ställer. Vår förställningsbild av landsbygden är dessutom både fri från lukt och ljud. I verkligheten luktar det från gödselstacken och ännu mer när lantbrukaren sprider gödseln på sina åkrar. I verkligheten råmar korna tidigt på morgonen och tuppen väcker dig senast klockan halv fem med sitt galande. Den backiga och slingrande grusvägen används också som ridväg och där kan finnas både hovspår och en och annan bajshög efter hästarna. I maskinhallen finns en fullt utrustad verkstad och här pågår arbete med svets och vinkelslip ända in på nattkröken när maskiner behöver repareras.

I samma tid som skogen är både gles, hög och lättvandrad är den också färdig för avverkning och det kommer att ta en generation innan den har återfått samma prägel igen. När skogen förändras, förändras också tillgången på svamp och bär och avverkningen bildar en stor öppen yta istället för den skog som nyss stod där.

När fantasin krockar med verkligheten så uppstår självklart en konflikt och konflikter är inte så enkla att hantera alla gången men det viktigaste av allt är ändå att vi måste välja väg. Om vi accepterar landsbygden som en föreställningsvärld, en idyll utan verklighetsförankring, ja då har vi också lagt en död hand över allt som kan kallas utveckling och tillväxt.

Vill vi att landsbygden ska bli ett reservat, ett rekreationsområde och något som uppfyller storstadsbors föreställningsvärld?

Eller vill vi ha en attraktiv och levande landsbygd där vi tillåter företagande, tillväxt och utveckling?

Vi måste bestämma oss nu och det vi bestämmer är helt avgörande för landsbygdens överlevnad.

Som jag ser 2009

Nu går vi in i ett nytt oskrivet år 2010 och jag ska göra en kort reflektion över människor jag mött 2009.

Det finns människor som är elaka. Som lever av att sprida sin elakhet och försöka ta energi från omgivningen och som försöker projicera sina egna problem och misslyckanden på andra. Sådana personer lämnar jag åt sidan och går raskt vidare. "Jag kan aldrig hindra de svarta fåglarna från att flyga över mitt huvud men jag kan hindra dem från att bygga bo där".

Det finns så många fantastiska människor. Under detta år har jag mött människor från när och fjärran, med helt skilda åsikter och erfarenheter men med ett sinnelag öppet för mötet mellan människor. Vi har inte alltid samma uppfattningar i sakfrågor men diskussionen berikar. Er vill jag tacka för ett fantastiskt lärorikt år, för dialog och diskussion, för utbyte av erfarenheter och för berikande möten.

Jag ser fram emot fler spännande möten under 2010!