Malin och Golden Contender

Någon frågade:
Är du tränare?
Jag svarade:
Nej, jag är bara mamma.

Det kom ett mail...

Från en av länets centerpartister som talade sig varm för en av kandidaterna till riksdagslistan som sitt förstaval.

Jag har redan skickat in min lista på de fem kandidater som jag gärna ser i topp på riksdagslistan och mitt självklara förstaval blev förstås Annie Johansson, vår nuvarande riksdagsledamot. Annie gör ett bra jobb på sitt mandat i riksdagen men framförallt också i länet. Alltid tillgänglig åker hon runt i länet och besöker företag och organisationer. Hon förmedlar framtidsvyer och en oförtröttlig tro på människors förmåga.

Annie tillhör framtidens centerparti, det parti med varma, gröna, liberala förtecken som tar avstamp i tradition och historia men som också förnyar och leder oss in i ett liberalt 2000-tal.

Gårdagens lösningar funkar inte för framtidens problem och det var inte bättre förr!
Lägg din medlemsröst för framtidens centerparti!

Julshow i Ökna-ladan

Igår kväll var vi på en riktigt härlig show med skratt, skön sång och musik och god julmat. Nej, det var inte i Stockholm utan i Ökna-ladan.

Det går knappt att ta ut några höjdpunkter allt var så bra och det var länge sedan jag skrattade så... bilder kan ses här. Tack Jacob, Milla, Karl, Lisa och Björn. Och så han som skötte ljussättningen (overheadapparaten) förstås ;)

Lästips från Expressen

En klockren krönika från Expressens Anna Dahlberg om Man(s)partiet.

Det finns alltså riktiga mansjobb och så finns det fruntimmersgöra. Det förra är så värdefullt att det inte spelar någon roll om det krävs skattemiljarder för att hålla verksamheten på fötter. Det senare är så värdelöst att det inte spelar någon roll om verksamheten går med vinst.

Från Barcelona

Nästan hela Centerdelegationen som var med på ELDR-kongressen i Barcelona utanför Katedralen som aldrig blir färdig. Fotot hämtat hos Per Ankersjö som står bakom kameran och därför inte är med i bild. Saknas gör också Lena Ek och Gabriel Bergin.

Tusen år i Vetlanda

Arne Jacobsson 89 år, Vetlandabo och legendarisk skribent har just färdigställt sin bok Tusen år i Vetlanda, del 2. Del 1 kom ut i mitten på 90-talet och sålde slut på mindre än två år. Den nya boken har funnits i handeln en vecka och säljer för fullt. Jag skulle tro att det gäller att skynda på om man vill ha ett exemplar. Själv blev jag idag uppbjuden till Arne och han gav mig ett signerat exemplar. Jag känner mig hedrad och privilegierad som får ta emot denna gåva och självklart passade jag på att få veta mer om Vetlanda från denne fantastiske berättarkonstnär.

Tack Arne!

Media och demokratins principer

Allt eftersom opinionsjournalistiken flyttar från tidningarnas ledarsidor och ut i tidningarnas ordinarie artikelmaterial förskjuts den viktiga oberoende ställning som vår svenska media har som tradition och som jag uppfattat varit viktigt att värna. Att en ledarskribent praktiserar åsiktsjournalistik är vi vana vid och det är också okej, men att "vanliga" journalister utrycker sina politiska ståndpunkter i sociala medier, i artiklar och i bloggar gör att det inte längre går att skilja en journalists personliga åsikter med det objektiva uppdrag som jag tror att vi är många som menar borde vara medias roll. Hur ska man tolka en journalist artiklar efter att han/hon aktivt gått ut och talat om sin politiska hemvist? Är dennes artiklar oberoende? (jmf Eu valet då många journalister kom ut som piratpartister)

Så låt oss backa tillbaka ett par steg och slå fast några viktiga demokratiska principer. Demokratin bygger på fria, demokratiska val där medborgarna väljer de personer som de anser bäst på att styra under de närmaste åren. I fullmäktige och till riksdag är detta direktdemokrati medan på nämndsnivå represntativ demokrati beroende på ett partis valresultat. Detta är demokratins principer.

Nu skriver Astrid Söderbergh Widding i en krönika i SvD att demokratins princip är ifrågasatt. Detta utifrån att internet förändrat världen på så sätt att även den "vanliga" människan fått möjlighet att göra sin röst hörd utan medias filter.

Kommenterandet är också ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn. Denna misstro tycks idag ha blivit ett genomgående fenomen. Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga.

Media är inte en demokratisk representant. Media består av vinstdrivande företag med anställda medarbetare som arbetar för en arbetsgivare. Medias roll är att förmedla oberoende nyheter och att kritiskt granska företag, makt och de som styr nationellt eller lokalt. Oberoendet har en viktig roll eftersom media annars uppfattas som ett sätt att sprida propaganda. Det finns en mängd exempel på regeringar som använt media för sina egna syften. Se på Italien, Kina mm. På så sätt har oberoende media en oerhört viktig roll i en demokrati.

Men vem skulle ha givit media "mandatet att yttra sig i folkflertalets namn"? Det mandaten kan väl bara den ha som blivit vald av ett antal personer (folkflertalet) i demokratiska val...eller?

Det Astrid Söderbergh Widding faktiskt pekar på är en förskjutning i demokratibalansen.

På vilket sätt kan medborgaren utkräva ansvar av en makthavare (journalist) som inte är demokratiskt vald men som bedriver politik? Vad händer när makten flyttas till aktörer (mediabolag) som inte går att ifrågasätta enligt demokratiska principer? Jag använder samma mening som Astrid Söderbergh Widding men vi menar inte samma sak.

Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga.

"Va nöttar dä te"

Är en fråga som jag tycker är bra att ställa sig i alla möjliga sammanhang. Kanske är det min uppväxt som gör att jag tycker det. Ett tydligt exempel är den gången en kille från den gruppbostad där jag jobbade var med mig till mina föräldrars gård för att där kunna få prova att köra traktor. Det hade varit hans dröm under många år.

Att bara köra lite fram och tillbaka på en väg var det inte tal om utan det kopplades en tallriksharv efter traktorn och sedan bar det av ut på en åker. Skulle vi nu ändå köra så kunde vi ju faktiskt passa på att göra nytta också...tyckte min pappa. Klokt tänkt...tycker jag.

Vilken nytta gör alla dessa kommunalförbund? frågar en av dem som följer mig på Twitter och som läst mitt inlägg om telefonmöte med Höglandets kommunalförbund, gymnasienämnden. Jag tycker att det är en berättigad fråga som kräver lite mer utvecklat resonemang än 140 tecken därav denna post.

Om jag försöker beskriva något att Centerpartiets filosofi så handlar det om att allt börjar hos dig. Det är du som individ som har ansvar för ditt eget liv och för dina handlingar. Nu är ju människor sociala varelser som vill finnas i ett sammanhang så därför dras vi ofta in i någon form av gemenskap. Den gemenskapen kan se väldigt olika ut, det kan vara en kärnfamilj men det finns många andra varianter också. Förr klarade man ut det mesta i livet i denna närmaste gemenskap. Vi tog hand om varandra, barn, vuxna, gamla och sjuka men även då fanns det människor som behövde ett annat stöd och att samhället tog ett visst ansvar. Mindre lokalsamhällen utvecklades och där hjälptes man åt att lösa problem som berörde innevånarna. Man fixade skola och en viss äldreomsorg och såg till att brott fick sina straff.

Men samhället har utvecklats, vi har kontakter med hela världen, vi flyger till fjärran destinationer på semester och sjukvården kan rädda liv på ett helt annat sätt idag. Det kostar.

Det lilla lokalsamhället kan inte klara alla nya krav på infrastruktur och sjukvård, det måste till samarbeten.

Lokalsamhället behöver kommunen
Kommunen behöver samarbeta med andra kommuner
Kommuner behöver gå samman i större regioner som också behöver samarbeta
Regionerna behöver nationer
Nationer behöver samarbeta med andra nationer

Men...

I nationers samarbeten vill varje nation vara vinnare.
I regioners samabeten vill varje region vara vinnare.
I kommuners samarbeten vill varje kommun vara vinnare.
I kommundelars samarbeten vill varje del vara vinnare.
I människors samarbeten vill varje människa vara vinnare.

Och så länge som detta är ett faktum så kommer det att vara ytterst svår med samarbete och samarbete sker endast genom långa och bitvis plågsamma processer.

Så "Va nöttar dä te?" blir "Whats in it for me"

Vi behöver varandra i det nya, kostsamma, globala samhället om vi ska fortsätta att upprätthålla och utveckla välfärden. Och det måste ske på ett sådant sätt att alla kan känna att de vunnit något.

Men...

När besluten ska fattas vill alla vara vinnare och hittar man inte fram till en lösning så faller frågan och så tror jag att det ofta är människor emellan i kommuner, kommunalförbund, regioner,l nationer nationers förbund och i världen idag.

Ersättare får betalt som åhörare

Är rubriken på lördagens huvudnyhet i Vetlandaposten (finns tyvärr ej på nätet så jag kan inte länka)

Artikeln går ut på att närvarande men ej tjänstgörande ersättare vid ett sammanträde i Vetlanda kommun får 75% av ordinarie arvode. Reportern har också tagit reda på hur mycket detta kostat skattebetalarna under ett år i fullmäktige. 12375 kr plus reseersättning.

Så har man också frågat några kommuninnevånare och två av tre tillfrågade tycker inte att ersättarna ska få arvode.

Låt mig lägga till några viktiga saker som inte finns med i artikeln.

För det första är ett arvode inte bara "lön" för några timmar vid ett sammanträde. Som politiker ska du också läsa in dig på alla de frågor som ska beslutas. Det är en försvarlig mängd varje gång det kan alla intyga som någon gång suttit i en nämnd eller styrelse och det tar tid. Du ska gå på partiets gruppmöten för att där diskutera de frågor som är aktuella.

För det andra. Vad innebär det att vara ersättare? Jo, att du måste vara så påläst och insatt att du när som helst ska kunna gå in och tjänstgöra för någon ordinarie ledamot. Du kan behöva rycka in med kort varsel eller till och med under pågående möte.

För att kunna göra ett gott jobb för demokratin så bör du som ersättare vara med på så många sammanträden som du har möjlighet till. Det handlar om att vara insatt i en verksamhet och att följa den politiska diskussionen.

Till sist. En ersättare i en nämnd har inte bara närvarorätt utan också yttranderätt. Det är många ersättare i till exempel kommunstyrelsen som tar chansen att delta i debatten och att uttrycka sin åsikt och jag vet flera kloka inlägg från ersättare som givit en debatterad fråga en ny inriktning även om ersättaren inte själv får lägga nya förslag.

Vad är det som gör att man engagerar sig som politiker. Ja, frågar du någon av oss så tror jag att du får svaret: För att vi brinner för någon/några frågor och för att vi vill förändra världen till en bättre plats. Därför lägger vi timme efter timme av vår tid för demokratins skull.

Är det engagemanget inte ens värt 375 kr per månad, ja då vet jag inte hur vi ska kunna rekrytera nya politiker i framtiden.

Dagens logistik

Jag skulle till Älmhult och direkt därifrån till Stockholm. Lena från Åseda behövde lämna bilen i Vetlanda och sedan åka med mig från Vetlanda till Älmhult. I Nottebäck hämtade vi upp Ewa från Högsby och i Växjö anslöt Lisbeth från Borgholm.

På eftermiddagen tog jag tåget från Älmhult till Stockholm medan Lena, Ewa och Lisbeth tog bilen tillbaka Lisbeth hoppade av i Växjö, Ewa i Nottebäck Lena körde sedan min bil till Vetlanda där hon hämtade sin bil på verkstaden och åkte sedan hem till Åseda.

Själv har jag i Stockholm ikväll fyllt på med mängder av Centerkvinnoenergi.

Aftonbladet och kommunismen

Centerpartiet kampanjar för frihet och firar 20 årsjubileum av Berlinmurens fall. Samtidigt i Aftonbladet får ett äldre par som saknar gamla DDR breda ut sig med sina uppfattningar utan någon journalistisk balans och analys.

Jag klickade mig in på alla länkar och blev mer och mer fundersam över Aftonbladets syfte. Är det att hylla kommunismen. Ja, det förklarar ju i så fall varför den fd KGB-kontakten Jan Guillou fick igenom denna krönika i Aftonbladet.

Ett större syfte slår mig plötsligt... Är det så att propagandamaskinen Aftonbladet bereder väg för Lars Ohly som minister.

Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck säger Ohly i Aftonbladet den 27 maj 2000.

Vi ska liksom vänja oss vid tanken. Kanske till och med kunna säga till varandra så som makarna i Aftonbladets reportage:

– Visst fanns det brister. Citrusfrukter var svåra att få tag på. Bananer var sällsynta. På vintern fanns det inga tomater men vem behöver det?

Vice förbundsordföranden fick ordet

I en spalt i Centerkvinnornas månadsbrev alltså... här kommer min text.

Min mormor Berta Karlsson som föddes 1905 var en av pionjärerna i dåvarande Centerkvinnorna (SLKF) i sin hemkommun, Älghult i Småland. Hon satt i kommunala nämnder och hon stred för kvinnors rätt och lika värde. Som småbrukarhustru var hennes dag fylld av arbete men hon hade ändå tid till ett aktivt samhällsengagemang. Det är tack vare henne och många andra starka, engagerade och kunniga kvinnor som jämställdhetsfrågorna finns som ett naturligt inslag i vårt moderna samhälle.

Det är i år 30 år sedan vi fick vår första jämställdhetslag, en lagstiftning som drevs igenom av det Centerpartistiska statsrådet Karin Andersson. Låt oss vara stolta över det arv vi har att förvalta och låt oss föra detta arv vidare till våra barn och barnbarn på samma sätt som vi fått arvet av tidigare generationers vardagshjältinnor.

Jämställdhet är retro skriver Centerkvinnorna och vi syftar då på att även om möjligheterna för dagens kvinnor ser helt annorlunda ut än de gjorde på min mormors tid så har vi fortfarande mycket arbete kvar till verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vi tar vår stolta historia med oss in i framtiden!

Lena Ek som kommissionär!

Inte för att hon är Centerpartist.

Inte för att hon är kvinna.

Utan för att hon är en ytterst kompetent och kunnig person med förmåga att på ett tydligt sätt föra Sveriges talan i ett smalare men vassare EU.

För att hon som liberalernas talesperson i den viktiga telekomfrågan har fört frågan mot ett tydligare integritetsfokus. Och fått igenom viktiga förändringar och krav.

Go Lena!

(S)ynen på ungdomarna

Jag följde nyfiket S-kongressen för att se om det verkligen var ett nytt parti så som Mona Sahlin sagt men tyvärr var det fortfarande gamla lösningar på nya tiders dilemman.

Och det jag var mest intresserad av var precis som vanligt. Ungdomspolitiken alltså.

Egentligen är det bara Centerpartiet som något vågat utmana det rådande systemet. Men även här finns fortfarande mycket att göra.

Socialdemokraternas recept för ungdomspolitiken går ut på fler praktik och utbildningsplatser, lärlingsplatser och trainee. Hela paketet andas inställningen att ungdomarna egentligen inte är lika viktiga som de äldre på arbetsmarknaden. De unga ska öva tills de äldre frivilligt lämnar över sina platser. Generationsväxling är ett vanligt ord och vi ska förstå att de unga behöver mer kunskap och aldrig kommer att kunna jämställas med oss som redan har kommit in på arbetsmarknaden.

LAS är bara ett exempel på att unga ska inse att äldres anställningsår ska gå före ungas kompetens. Vi lever fastlåsta i en föreställningsvärld som egentligen har sin grund i gamla tiders erfarenhetsbaserade arbetsliv och blundar för att tiderna har förändrat grundvillkoren på arbetsmarknaden. Det är inte längre självklart att det är de äldre som bättre klarar CNC-maskiner eller den högteknologiska utrustning som idag är mer regel än undantag på vår industri. Det är inte längre självklart att det är de unga som behöver mer utbildning utan det är ofta de äldre som skulle behöva en rejäl kompetensutveckling för att hålla uppe landets tillväxt och kapacitet.

Som det är nu så är vi fastlåsta i ett förlegat system. Och att utmana detta system gör man inte ostraffat. Ungdomsväljarna är en marginell grupp som dessutom ofta inte ens röstar medan de etablerade och äldre samt pensionärerna är den stora väljarbas som inget parti vågar stöta sig med. Dessutom är medelåldern bland dagens politiker hög och det ger en tyngdpunkt mot en politik som knappast gynnar ungdomar. Och det är dessutom riskfritt att göra så ända tills ungdomsgrupperna faktiskt reser sig och kräver makt och inflytande och ett förändrat systemtänk.

Två punkter på förändringar som jag skulle vilja se är:
-Reformera LAS. Låt faktisk kompetens väga mer är anställningsår. LAS fungerar som ett effektivt hinder för unga på arbetsmarknaden. De kommer inte ens in på arbetsmarknaden och de tvingas gå först. LAS skapar en extremt sned arbetsmarknad. Ett företag hade på tjänstemannasidan en medelålder på ca 50 år och en medelarbetstid på ca 27 år. Hur framtidsinriktat och dynamiskt är det?

-Underlätta det livslånga lärandet. Vi förväntas arbeta till 65 års ålder. Under hela detta arbetsliv behövs ständig utveckling. Man måste kunna läsa med studiemedel under hela sitt yrkesverksamma liv. Förr läste man vid universitet eller Hermods som ung och sedan jobbade man. Numera behövs ständig kunskapspåfyllning. Detta skapar dessutom möjligheter till vikariat för yngre, riktiga jobb istället för attständigt tvingas öva och öva.

Dessutom behövs en attitydförändring i samhället. Sluta upp med att se ungdomar som ett problem. Ungdomar är inga andra klassens medborgare. Ungdomar är en resurs med hög kompetens och arbetsförmåga.

Lästips från Staffan Danielssons blogg

Kloka tankar. Denna gång om Jan Guillou.