I veckans nummer berättar hon i sin krönika om vad som hände när hon ställde upp på en intervju om sin bok "Den största nyheten" i Aftonbladet.
Intervjun kom trots att den egentligen skulle handla om boken mest att handla om hennes cancer och om döden. Ingela Agardh tyckte ändå att det var okej. Intervjun var hon nöjd med. Lite småfel men inget att bråka om.
Rubriksättningen var hon nervös för men okej den kunde hon acceptera även om den kändes något överdramatiserad "Döden håller mig i handen".
Fotografen ville att hon skulle vara allvarlig och visst, ämnet var allvarligt, så okej.
Men sedan kom tidningen...Ingela Agardh skriver i sin krönika:
Förstasidan upptogs av en bild av mig och rubriken: "Ingela Agardh om sin obotliga cancer: Nu dör jag". Bilden föreställde en allvarlig kvinna, med stråk av bitterhet, en smula förgrämd. Det var jag. Jag blev både arg och ledsen. Ingen, inte min läkare eller sköterska, inte jag och minst av allt rubriksättaren på Aftonbladet vet när jag ska dö.
Ingela Agardh har blivit utsatt för det som många kan vittna om. Media, i detta fall Aftonbladet, väljer en vinkel och skapar en bild av en människa som inte stämmer men som säljer många lösnummer. Om bilden är sann eller bara ger en liten del av sanningen bryr sig inte media om och de tar inget som helst ansvar för konsekvenserna för den enskilde.
Starkt av Ingela Agardh att berätta sin historia. Fel, fel och fel av Aftonbladet att utnyttja henne.
Min inställning som kritisk mediakonsument har inte ändrat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar