Det blir fel, Nalin Pekgul

Jag beundrar Nalin Pekgul på många sätt. Hon har brutit barriärer och är en förebild för många kvinnor. Men denna artikel i SvD får mig att bli mycket fundersam.

Först handlar det om att hon krävde en kvinna på partiledarposten.

Hon avslöjar nu att några av dem som hade sagt nej skulle ha tänkt om, ifall valberedningen hade fastnat för en manlig kandidat. –Ett antal kvinnor hade lovat att de skulle ompröva sitt beslut om det skulle bli aktuellt med en man. Alla var beredda.

Varför vill du absolut inte ha en man som partiledare? –Den här gången överglänser kvinnorna alla män. Om vi då skulle välja en man är det bara att ge upp hoppet om att vi är ett ­feministiskt parti.

Alltså rätt, fast fel ändå.

Det är klart att det var önskvärt med en kvinna på partiledarposten men om det skulle vara en kvinna, till varje pris, så blir det ju fel i alla fall. Då faller man i den vanliga fällan. Tittar inte på kompetens och lämplighet utan bara på att det ska absolut vara en kvinna. Och hennes snack om att kvinnorna skulle överglänsa alla män är ju kvalificerat skitsnack. Det är klart att det också fanns ett antal duktiga, kompetenta, manliga eventuella kandidater.

Istället för att stärka Mona Sahlin i hennes partiledarroll så blir detta en belastning. En bekräftelse på att hennes kompetens egentligen inte var viktig utan det viktigaste var att hon var kvinna.

Tyvärr Nalin, så spelar du de manliga bakåtsträvarna i händerna med dina uttalanden. Det gynnar inte kvinnor som vill flytta fram sina maktpositioner.

Tänk vilken skillnad om det funnits en öppen diskussion om ett antal kandidater, kvinnor och män och efter moget övervägande valdes en av kandidaterna och det blev Mona Sahlin. Hon är då placerad på sin post, inte bara för att hon är kvinna, utan för att hon var den mest lämpliga.

Sedan pekar Nalin Pekgul ut Maud Olofsson som en av tre personer som hon anser bromsar den feministiska utvecklingen för att hon vill ha avdrag för hushållsnära tjänster.

Hmm...

Nej, en "redig" kvinna ska förmodligen både göra karriär, vara aktiv och engagerad och samtidigt ta hand om hus och hem.

Duktighetssyndromet sitter lååångt in i den svenska folksjälen...tyvärr...och det är snarare duktighetssyndromet och det dåliga samvetet över allt man inte hinner som är den största bromsklossen för en feministisk utveckling.

Nej, Nalin Pekgul, jag håller inte med dig. Du vill väl men det blir fel.

Det kristna kärleksbudskapet

Det kristna kärleksbudskapet

Tolerans

Förståelse

Hjälpsamhet

Barmhärtighet

Ödmjukhet

Men hur är det egentligen?
Abortmotståndet sägs bero på ett värnande om alla liv, även det ofödda.

Läkare som utför aborter riskerar i vissa länder att mördas
Kvinnor dör när de i sin desperation utför illegala aborter

Är dessa liv mindre värda än det ofödda barnets liv????

ANDERS ARBORELIUS och STEN-GUNNAR HEDIN skriver på DN debatt om att de "kristna" kan tvingas fälla en borgerlig regering 2010 om inte KD omvärderar sin positiva hållning i abortfrågan. Ett hot från en mäktig rörelse eller ett patetiskt uttalande från en akterseglad spillra. Olyckligt och skrämmande är det i vilket fall som helst.

Som kristna vill vi vädja till socialministern att inte göra Sverige till ett abortparadis, dit företrädesvis välbärgade kvinnor söker sig för sena aborter...

Vi hoppas att Göran Hägglund vill gå till historien som den som ville hjälpa kvinnor i nöd att få föda sina barn och inte som den som gjorde Sverige till ett mål för abortturism.

Genom att använda orden abortparadis och abortturism vill de få oss läsare att tro att en sen abort är något som utförs under turistliknande, paradisiska förhållanden. De vill skapa en illusion av att kvinnan går direkt från stranden, gör aborten och fortsätter sedan sitt bekväma turistiska lyxliv.

Jag kan inte tro på något annat sätt än att en abort utförs med stor vånda, förtvivlan och som en sista utväg ur ett svårt problem. Jag tror också att det är något som kvinnan kommer att känna skuld över och hon kommer förmodligen att älta händelsen och beslutet om och om igen.

Här skulle den verkligt kristna människan se en meningsfull uppgift. Tänk att genom kärleksfullt bemötande, andlig vägledning och läkande samtal kunna lätta skuldbördan och ge frid. Tänk att hjälpa en förtvivlad människa att gå vidare i livet.

Men det kristna kärleksbudskapet, toleransen och barmhärtigheten känns väldigt långt borta hos dessa båda så kallade "kristna" ledare för pingströrelsen och katolska kyrkan.

Det var en gång ett litet land

Det var en gång ett litet land. Landets befolkning bestod från början till största delen av landsbygd och små byar. Städerna var små och landet ansågs vara kallt och ogästvänligt.

Landets makthavare ville däremot att landet skulle vara stort och mäktigt vilket ledde till många och kostsamma krig. Det lilla fattiga landet blev allt fattigare.

Det lilla landet drabbades också av förstörda skördar med svår hungersnöd som följd. Under många år flydde många, många människor för att söka sig en bättre tillvaro på andra sidan om det stora havet.

Detta oroade de styrande i landet som såg framför sig skriande behov av arbetskraft i den framväxande industrialiseringens fabriker och soldater inför eventuella kommande krig.

Sociala reformer realiserades och "Folkhemmet" lanserades. Istället för att fly över havet skulle familjerna lockas till städernas fabriker med löften om skolor och ett "egna hem". Folket lyssnade och flykten över havet avstannade.

Nu måste folket också förmås att stanna kvar i städerna för att förse fabrikernas ständigt ökande behov av arbetskraft. Fler sociala reformer införs men folk är ändå inte nöjda.

Människor går samman och bildar fackföreningar för att driva sina krav på bättre arbetsvillkor. Politiska partier bildas och deras medlemsantal växer lavinartat.

Konflikter uppstår. Strejker och arbetaruppror. Ibland brutalt nedslagna men den nya tiden kryper på och landets innevånare blir starkare genom att vara många och eniga.

Så småningom inser de styrande att det inte går att motarbeta folket utan börjar istället samarbeta med de olika grupperna. Landet kommer nu under en mycket lång tid styras av ett så kallat arbetarparti. Arbetarpartiet tar många fackföreningar med sig i det styrande arbetet och genomför sociala reformer. Det blir ett lugnare arbetsklimat och landets välstånd växer.

Landets industrier behöver hela tiden mer arbetskraft och landsbygden dräneras mer och mer på sin fasta befolkning. Människor flyttar till arbetstillfällen och miljonprogram. Arbetarpartiet och facket växer allt mera samman. Partiet lovar hela tiden facket nya reformer och mer välfärd i utbyte mot lojalitet och arbetsfred.

Många tillfällen blir det till möten mellan ledande partiföreträdare och företrädare för facket. Möten som måste ske på neutral plats företrädesvis på något lämpligt hotell med god mat och en nubbe till. Det är ett gott liv och bekvämt. Tänk så bra när vi känner varandra så väl säger de och dunkar varandra broderligt i ryggen. Vi som har kämpat tappert borde väl kunna unna oss lite. Ny villa, högre lön , ny bil och kanske till och med chaufför. Ja, det är ju bara för folkets bästa. Vi har gjort det vi ska och nu kan vi slå oss till ro och njuta av livets goda.

Sakta och smygande börjar nu något hända i det lilla landet. Industrin blomstrar inte som förr. Folket köper inte bara det egna landets varor längre utan handlar importerade varor och åker utomlands. Folket ser att andra länder är offensiva och utvecklar sina varor och tjänster. Det finns konkurrens.

Nu måste vi hålla ihop säger det styrande arbetarpartiet till sin broder facket. Om folkets missnöje växer riskerar vi att förlora makten och med den allt det goda som vi kunnat njuta så länge. Arbetarpartiet lovar fler och fler reformer och lånar mer och mer pengar. Ju fler reformer som genomförs dessto fler reformer ropar folket efter. Som gapande fågelungar sitter folket och väntar på mer gratis godis... och mer... och mer...

Det hjälper inte... industrin börjar tappa mark. Företag flyttar till andra länder. Människor blir arbetslösa. Välfärden krackelerar. Vem kan ställas till ansvar när fack och stat vuxit samman.

Tillslut säger folket ifrån och en ny regering ska försöka rädda landet. Den nya regeringen består dock av flera partier som inte har samma vana på att mötas, äta gott och ta en nubbe tillsammans. De är ivriga och ser klart de problem som landet brottas med men har svårt att samarbeta om en lösning. När de inte lyckas leverera så är allt snart tillbaka till det gamla igen och arbetarpartiet och facket har återfått sin makt men är skakat.

Här gäller det att hjälpas åt säger arbetarpartiets ledare till fackets ledare. Om jag hjälper dig så hjälper du mig. Så växer avståndet mellan folket och deras rörelse. Istället för att tjäna folket så tjänar folket sina ledare. Betalar deras välstånd och höga löner med sina medlemsavgifter och med sin lojalitet. Och de gör det lojalt eftersom de hela tiden får höra att allt sker för folkets bästa.

Liksom i det stora grannlandet i öster bildas en liten maktelit med egna lagar och regler. Det är okej att utnyttja sommarhus som egentligen är avsedda för att fattiga arbetare ska kunna få en veckas avkoppling. Det är okej med lyxrenoverade lägeheter i innerstaden. Sprit, lyxmat och porrklubbsbesök är också okej. Sammanhållningen stärks. Det går inte att skvallra på någon eftersom man själv då kommer att dras med i fallet. Alla har hållhakar på alla.

Och medan detta pågår bland de som ska tillvarata folkets intressen så växer arbetslösheten bland folket. Arbetarpartiet lånar mer pengar och mutar sin alltmer missnöjda befolkning genom att höja bidragen till de arbetslösa. Man skapar en massa pysselsättningar för att snygga till statistiken men är oförmögen att vända på det gigantiska skeppet och skapa förutsättningar för företagande som skulle kunna bli riktiga arbetstillfällen och ny utveckling.

Tillslut bestämmer sig den trötte ledaren för arbetarpartiet att ge upp. Han vet att det måste till en kursändring men vill inte vara den som får skiten för det. Nej, hellre drar han sig tillbaka till sitt nybyggda mångmiljonershus i gammaldags herrgårdsstil. Här ska han nu kunna njuta av livet. Folket svek honom men han bryr sig egentligen inte, han har ju fått det han önskat. Från en enkel tillvaro till lyx och bekvämlighet. Han småler lite när han tänker på sin eventuella eftersträdare. Partiet vill att det ska bli en kvinna. Feministiskt trams men inte mig emot, fnyser han. Jag kommer att bli ihågkommen som den siste, riktige, store landsfadern.

Det är spännande nu

Jag har hört Lena Ek beskriva denna tid som otroligt spännade. Det är nu det händer saker på energiområdet. Ny mer miljövänlig teknik och forskning som ska ta oss ur oljeberoendet.
EU jobbar för fullt, USA är på hugget och även hos oss i Sverige börjar människorna vakna upp.

Jag kan bara hålla med henne. Det är spännande nu.

Nyligen kom rapporten om klimatförändringarna och biobränsle, etanol, biogas, vindkraft och sol börjar äntligen klättra uppåt för att kunna bli användbara alternativ.

Det som är spännande med denna tid är också att se hur åsikter bryts mot varandra och hur många alternativa vägar som just nu finns. Det finns många och åter många som är tvärsäkra på att just de sitter på den optimala lösningen.

När människor blir så där tvärsäkra på att just deras lösning och ingen annan är den rätta ja, då blir jag tvärsäker på att jag inte litar på deras tvärsäkerhet. (Hängde ni med där?)

Någon anser att vi människor inte alls bidrar till växthuseffekten utan menar att det handlar om naturliga variationer. (Nej, låt oss fortsätta att blunda för problemen så kanske de försvinner)

Någon anser att det är fullständigt värdelöst med de olika alternativen till oljan. Det finns de som kan bevisa att det går åt 3 liter olja för att tillverka 1 liter etanol. Att använda pellets menar kritikerna är inte försvarbart. Framställningen av pellets är för energikrävande och spånet borde istället användas till bättre saker som till byggindustrin och annat. Vindkraft är för dyrt och ineffektivt, solenergin likaså.
Andra alternativ förkastas också med olika bevis som grund. (Nej, inget är så bra som oljan så det är lika bra att lägga ner alla andra alternativ)

Men historiskt har vi aldrig kunnat förutspå framtidens teknikutveckling. Vem hade kunnat förutspå datorns utveckling, eller mobiltelefonens, eller fiberoptiken, eller de fantastiska genombrotten inom sjukvården, eller...Jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst.

Vad är det vi förkastar idag som fullständigt omöjligt som vi kommer att skratta åt om hundra år? Ja, en av de sakerna tror jag är vårt fullständiga beroende av oljeindustrin. Vi sitter bokstavligen i oljeindustrins knä och vet inte om vi kan eller ens vill ta oss därifrån. Nej för vi sitter rätt bekvämt.

Vad en framtid utan olja kommer att föra med sig vet vi inte och det känns osäkert och lite läskigt att inte ha koll.

Men det är bara genom att titta på vår situation förutsättningslöst och utan låsningar som vi kan skapa utveckling. Om vi ständigt säger "Nej, det är inte någon bra lösning" och "Det går aldrig" så kommer ingen utveckling heller att ske.

De bästa lösningarna har vi förmodligen inte en aning om än. Men genom att stimulera olika teknikspår, genom att testa olika tekniker och olika lösningar så kommer de att förändras och förbättras och kanske ur någon av dessa alternativ så kommer det att födas något nytt, hittills oprövat men revolutionerande som kommer att ta oss in i framtiden. En framtid med oljeberoendet som en historisk parentes.

Vi skakar på huvudet åt att någon kunde tro något så dumt som att jorden skulle vara platt och att solen skulle kretsa runt jorden men för våra förfäder var det en "sanning" och det kunde leda till döden att över huvudtaget forska på området.

Våra ättlingar kommer att skratta åt oss för att vi så krampaktigt höll oss kvar i oljeindustrins grepp. Man kommer att skaka på huvudet åt att vi inte ens var villiga att testa nya lösningar utan redan i förväg förkastar dem som "omöjliga".

Det kommer att ta tid och det kommer att bli en del misslyckanden på vägen men så har det alltid varit och inget är egentligen nytt under solen.

Centerpartiets Maud Olofsson har rätt inställning, här från en artikel i DN.

Maud Olofsson återkommer gång på gång till den långa utvecklingstid som oljan haft och som gett oss ett system som är svårt och tekniskt utmanande att ersätta. Därför måste man pröva olika tekniker - och ha tålamod med att utfallet inte alltid blir det bästa.

Ett dilemma och besök av Janne Josefsson

Igår kunde jag tyvärr inte vara närvarande på fullmäktige eftersom jag ligger hemma och är sjuk. En socialdemokrat hade lämnat in en interpellation som jag skulle besvara och jag hade skrivit ett svar och lämnat till kommunkansliet men konstaterade på tisdagen att jag inte var lämplig att gå på fullmäktige med feber, snuva och hosta. Ytterligare ett problem i sammanhanget är att jag redan nu vet att jag inte är med på nästa fullmäktige eftersom jag är bortrest då.

Alternativet är då att skjuta på alltihop tills i april, vilket ju inte känns så där kul att skjuta det så långt framåt. En interpellation handlar ju oftast om en närmast dagsaktuell fråga.

På tisdagkvällen pratade jag med fullmäktiges ordförande och förklarade läget och jag ringde upp den som skrivit interpellationen och förklarade hur det låg till så att hon inte skulle tro att jag försökte dra mig undan en debatt. Hon sade sig ha förståelse för situationen och vi hade ett bra samtal och det blev bestämt att interpellation och svar skulle tas upp men det är klart att någon vidare debatt skulle det ju inte kunna bli.

På onsdagseftermiddagen fick jag beskedet från kommunkansliet att även hon som skrivit interpellationen blivit sjuk så allt skulle skjutas upp till nästa månads fullmäktige eftersom vi båda var sjuka denna gång.

Nu blir det ett dilemma för mig. Jag har sedan länge inbokat ett annat engagemang på annan ort just dagen för nästa sammanträde. Det är inget som jag bara kan avboka hur som helst eftersom det påverkar många andra människor. Eftersom det är lång resa och båda sakerna infaller på samma tid kan jag heller inte först vara på fullmäktige en stund och sedan åka vidare.

Samtidigt ser det ju inte speciellt bra ut att utebli från två sammanträden då jag skulle tagit interpellationsdebatten men jag har inget val. Säkert kommer detta att användas emot mig på olika sätt och tolkas som noncharlans men jag kan inte göra på något annat sätt och kan bara hoppas på förståelse.

Till sist lite skvaller.
Min man som var och lyssnade på sammanträdet kom hem och berättade att Uppdrag Gransknings, Janne Josefsson med kameraman hade varit där en stund i början av mötet. Nu tror jag väl inte att han bryr sig om den uteblivna interpellationsdebatten utan en troligare gissning är förmodligen en granskning av det fall där en flicka utsatts för övergrepp av sin pappa och där kommunens socialförvaltning kritiserats för sitt agerande. Kommer förmodligen snart i en tv nära dig.

Löneskillnader ökade efter långvarigt (s)tyre

Statistik från SCB visar att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökade år 2005.

Detta inträffar alltså under den förra regeringen och efter ett långt regeringsinnehav.

Flera olika media skriver om det, bland annat DN. På denna länk kan du jämföra siffrorna för din egen kommun.

För Vetlanda kommuns del så är medelinkomsten för kvinnor 168 568 kr medan medelinkomsten för män är 245 051 kr. En del av skillnaderna i inkomst kan förklaras med att kvinnor oftare arbetar deltid än vad män gör, skriver SCB.

Den andra delen av skillnaden då? Vad beror den på?

Och hur var det nu, socialdemokrater? Alla ska med, jämlikhet och feminism är tydligen inte viktigare än broderskapet i alla fall.

På bättringsvägen

Efter att ha varit riktigt eländigt dålig i går kväll och haft en riktig "hostnatt" så tror jag faktiskt att jag är feberfri nu på morgonen. Hurra!!

Hoppas att det varar.

Ligger ner och ligger i

Det gäller att ligga i även om man ligger ner. Hittade en mycket intressant artikel om en handläggare inom äldreomsorgen som blivit polisanmäld för att hon flyttat gamla till äldreboenden mot deras vilja.

Flera gånger har även anhöriga ansett att de gamla bör flytta från sina hem, men enligt lagen får man ändå inte tvinga någon att flytta mot sin vilja.

Precis så tror jag att det är i många fall. Det är de anhörigas oro som får styra besluten om att flytta till äldreboenden.

I dagens samhälle lever många långt från sina gamla föräldrar. Det är inte lätt att som anhörig få höra per telefon att nu har gamla pappa ramlat igen. Inget kan man göra och det egna livet med arbete och halvvuxna barn kräver sitt engagemang. Så mycket tryggare då om de gamla föräldrarna kan få komma in på ett "hem". Fullt förståeligt och inget konstigt med det.

Men sedan då...

Så är de gamla i goda händer. Någon tar hand om och det känns tryggt. Besöken, ja de blir korta, hurtiga och krystade.
-Du, vet Pelle ska iväg på träning jag måste skjutsa.
-Jag tittar bara in som hastigast i morgon mellan jobbet och mötet med aktieföreningen.
-Så bra du har det här, så fint och så många att prata med.
-Nej, jag hinner inte stanna på kaffe, jobbet du vet.
Och utanför den stora huvudentren skakar han/hon av sig gamla pappas ensamheten och säger till sig själv att det är ju i alla fall ett fint ställe och tryggt.

Det dåliga samvetet kompenseras genom kraven på personalen.
-Mamma är van att ha det så och så.
-Händer det pappa något så kommer jag att polisanmäla er.
-Varför har ni inte vattnat mammas azalea varje dag som jag sa att ni skulle, den var alldeles torr när jag var på besök.
-Ta ut mamma på promenad det kan de inte men sitta på sitt fikarum det går bra.
-Aldrig är det någon av personalen som kan sitta ner och prata med pappa, han klagade idag över att han kände sig ensam.
-Att de kan blanda människor på det sättet är ju bedrövligt. Det satt en gubbe intill som skrek högt och ropade på hjälp hela tiden. Mamma som är klar i huvudet har ju ingen att prata med.

Ibland läser man i tidningar om någon stackars gamling som dött ensam och övergiven. Ofta står då någon anhörig och gråter ut och anklagar hemtjänst eller annan vårdpersonal för att inte ha gjort sitt jobb och för att ha glömt bort gamla mamma.

Det är självklart så att vårdpersonalen ska sköta sitt arbete på ett bra sätt. De misstag och missförhållanden som finns ska anmälas, utredas och få konsekvenser men...

En son eller dotter som inte på flera månader kontaktat sin gamla, mycket sjuka mamma.

En son eller dotter som inte ens ringer till personalen för att höra efter om allt är okej.

En son eller dotter som efter flera dagars intensiva försök till kontakt från personalens sida,slutligen fått redan på att mamma tyvärr har avlidit. Denne son eller dotter river nu upp himmel och jord för att straffa personalen för att de anhöriga inget har fått veta. Tidningsartiklar skrivs. Skandalen är ett faktum. Sonen gråter ut i pressen för att han inte fått vara med när mamma dog.

Då undrar jag, är detta verkligen personalens fel eller är det den anhöriges dåliga samvete som ska rentvås inför världen. Det är inte mitt fel att jag inget visste, det är personalen som inte har skött sitt jobb.

Personal inom vård och omsorg ska förutom sitt arbete också vara ställföreträdande anhörig för många.

Vem vill bli vårdpersonal framöver?

Förbaskade förkylning

Det är tur att jag inte är sjuk speciellt ofta för jag blir rätt trött på ett huvud som känns fullt av något som ni nog inte vill veta vad.

Jag blir trött på ögon som svider febertrötta.

Jag blir trött på hostan och snuvan.

Jag har snart gjort slut på husets samlade förråd av hushållspapper och min näsa vittnar om att vi köper hushållspapper av den enkla, sträva lite mer miljövänliga sorten även om jag just nu inte tycker att pappret är speciellt vänligt...i alla fall inte mot min näsa.

Jag har tagit fram handlingar som jag skulle hinna läsa och en intressant artikelserie om att reflektera men det funkar inte.

Jag hänger inte med i texterna.

Istället tittar jag i taket och tänker enkla tankar som...

-Undrar när jag kan ta nästa alvedon?

-En kopp the till kanske skulle göra gott i halsen.

-Bara några halstabletter kvar i asken undrar om det finns några någon annanstans i huset.

-Jag kanske måste äta något men inget smakar gott.

Man blir väldigt enkelspårig när man är sjuk.

Långt över gränsen

Via Annie hittar jag inlägget från Leo Pierini om den klisterlapp som han hittade på sin postlådan häromdagen.

Detta är långt över gränsen och jag undrar hur dessa fega kryp tänker egentligen.

De vill antagligen skrämma honom (vi vet var du bor), alternativt förnedra honom och istället för att ta en debatt smyger de adrenalinstinna dit när ingen ser.

Själva klistermärket är vidrigt och texten menar att centerpartiet är lika med tidelag.

Det måste finnas någon straff som detta lyder under. Hot, ärekränkning eller både och...

Så återfinns förmodligen en av de fega kräken som anonym kommentator i Leos blogg och menar att eftersom Centerpartiet varit mot en speciallag om tidelag så innebär det att vi kan förknippas med det.

Men snälla nå'n... Väx upp...

Här kan du läsa Centerpartiets åsikt om sexualbrott och om djurhållning. Nej, tänk det står inget specifikt om just tidelag, inte heller står det något om att man inte ska misshandla djur.

Men det står att djurens bästa ska vara ledstjärna och att djurskyddet ska stärkas.

Det tolkar alltså dessa ynkliga personer som att alla Centerpartister håller på med tidelag och måste stoppas.

Ni ömkansvärda som tillverkat klisterlappar, smugit och tyckt att ni var skithäftiga, jag känner till ett antal gårdar som skulle behöva hjälp med att mocka skit och annat tungt, riktigt arbete som skulle göra att ert adrenalin pumpar som aldrig förr. Samtidigt skulle det arbetet förbättra situationen för djuren och för den hårt arbetande lantbrukaren. Tänk att få göra en samhällsinsats, det måste väl vara höjden av glädje för en djurrättsaktivist. Dessutom får ni muskler på köpet och slipper springa på gym i tid och otid.

Förkylt

Tur att man har trådlöst internet i huset. Här kan jag ligga nedbäddad i sägen och surfa, skriva och blogga. Är inne på min tredje kopp the (ny favoritsort äpple,kanel och russin) och har bordet intill belamrat av snytpapper, alvedon och nässpray.

Var uppe och skickade barnen till skolan och funderade ett tag på att det kanske skulle gå att gå iväg och jobba. Men konstaterade att det nog inte var så lämpligt med feber i kroppen.

Så nu ligger jag här och tycker förskräckligt synd om mig själv.

Fast det kunde varit värre...

Det kunde varit vinterkräksjukan...

Spännande insändare i Vetlanda

I våras uppdagades en insändarskandal i Vetlanda. Någon/några skickade med jämna mellanrum in falska insändare till pressen. Insändarna var undertecknade med signatur och till tidningen var namn och adress uppgivet precis som sig bör.

Många av oss såg likheterna i de olika insändarna och diskuterade detta ibland. Gemensamt för de olika insändarna var att de kom i tidningen med 2-3 veckors mellanrum och att de hade ett likartat språk även om signaturerna växlade. Tittade man på innehållet i insändarna fanns det vissa fraser som ständigt återkom.

En insändarredaktör reagerade när ett av de namn som undertecknat en insändare var felstavat. Då kontaktades några av undertecknarna och det visade sig att dessa personer inte hade skickat in några insändare utan deras namn hade förfalskats.

Sedan i höstas har en ny aktör dykt upp på insändarsidorna. Det är en man vid namn Sven-Olof Ljungkvist som under eget namn skriver regelbundet. Sedan nyår skickar han även in sina insändare till nättidningen Höglandsnytt så därför kan jag nu länka till de tre som finns där. Här, här och här.

Sven-Olof Ljungkvists insändare är tydligt inspirerade av de falska insändarna från i våras. De innehåller liknande fraser, kommer med samma intervall och tar upp samma ämnen.

Några delar som hela tiden återkommer är: en påstått svag kommunledning, kritik mot kommunchefen och beröm för en tjänsteman som valt att sluta i kommunen.

Jag måste säga att jag är mycket nyfiken på denne Sven-Olof Ljungkvist och funderar på om det inte skulle vara lämpligt att kalla honom till ett personligt möte med kommunledningen för en konstruktiv diskussion om den kritik han för fram. Man skulle då också kunna bjuda in media att ta del av diskussionen.

Hotell och restaurangfacket och småföretagaren

Oj, oj oj...nu vill Hotell och restaurangfacket försöka bättra på sitt skamfilade rykte efter att i veckor ha satsat stora ekonomiska resurser på att sänka ett litet företag.

På HRF:s hemsida kan man läsa att de nu kommer att ta fram ett program med förbättringar för företag inom besöksnäringen så att dessa företag glatt och villigt i fortsättningen ska underteckna kollektivavtalen.

Programmet ska bli färdigt under mars månad men de släpper redan nu några av förslagen i programmet.

1) Krav på regeringen om att sänka momsen på restaurangmat.

2) Krav på regeringen om att sänka skatten på energi.

3) Krav på regeringen om att bättre marknadsföra Sverige som turistland för att locka hit fler utländska turister.


Snälla nån... finns HRF på riktigt eller är de bara ett stort skämt?

Nej, just det de är ju socialdemokratiska oppositionspolitiker, det hade jag nästan glömt.

Tur att de påminde mig.

Ge din älskling världen

Köp en utsläppsrätt till din älskling på "Alla hjärtans dag"

Gå in på denna länk på Centerpartiets hemsida och följ instruktionerna och köp 100 kg utsläpp för 20 kr.

Gör en insats för miljön idag!!

Redovisa stödet från facket

Ett brev har gått till distriktsorganisationerna i de borgerliga partierna. Avsändare är Carina Hägg (s) och hon kräver redovisning av ev ekonomisk ersättning från Plymouthbröderna till partier eller enskilda kandidater.

Ekonomiskt stöd från Plymouthbröderna

En organisation som heter Nordas var aktiv i valrörelsen med annonser, flygblad och reklam till hushållen. Men bakom den anonyma undertecknaren Nordas Sverige, Box 487, 414 51 Göteborg som vi mötte inte minst runt om i Jönköpings län gömde sig Plymouthbröderna med en adress i Liverpool. Nordas verksamhet kan sägas ha varit ett indirekt stöd till Alliansen. Men det förekommer uppgifter om att Plymouthbröderna satsade ansenliga belopp på borgerliga partier. Fortfarande saknas dock en redovisning av vilka partier och kandidater i valet 2006 som kan ha tagit emot Plymouthbrödernas ekonomiska stöd.

Att enskilda kandidater fått erbjudande om ekonomiskt stöd från Plymouthbröderna har nu bekräftats av en borgerlig riksdagsledamot i länet. Det är angeläget att det klarläggs om partier eller enskilda kandidater har mottagit ekonomiskt stöd från Plymouthbröderna.

Ekonomiskt stöd till politiska partier och kandidater ska redovisas öppet. Det är viktigt av demokratiska skäl. Det är inte minst viktigt när stödet kommer från religiösa grupper som har värderingar som är starkt ifrågasatta av många. Det gäller till exempel synen på kollektivavtal eller på friskolor. Jag menar inte att dessa värderingar behöver vara odemokratiska. Det räcker att konstatera att de är omstridda för att det blir extra viktigt med en öppen redovisning av det ekonomiska stöd som kan ha getts av Plymouthbröderna till borgerliga partier och kandidater.

Jag utgår ifrån att en sådan redovisning också ligger i ert intresse och att ni därför är beredda att bidra till att den kommer till stånd.

Med vänlig hälsning


Carina Hägg, Värnamo,
riksdagsledamot för socialdemokraterna

Så här svarade centerpartiets ombudsman i Jönköpings län.

Till Carina Hägg, socialdemokraterna

Tack för ditt brev. Redan 8 november, 2005 tog vår dåvarande partisekreterare Jöran Hägglund upp frågan om att partierna borde redovisa öppet sina valintäkter och utgifter. Det finns goda skäl att ge allmänheten en bättre insyn i partiernas organisationer.

Den statliga utredningen under ledning av Gullan Gidlund, professor i statsvetenskap, föreslog att partier och valkandidater ska redovisa sina intäkter öppet inför valet 2006. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tvekade och justitiedepartementet ansåg att det var för sent inför valet 2006. Tyvärr så kan man konstatera att stora etablerade partier och intresseorganisationer inte stödde den statliga utredningen.

Det finns en annan väg att gå och det är genom självreglering. Centerpartiet på riksnivå och länsnivå redovisade öppet sin valbudget på sin hemsida och uppmanade andra partier att göra likadant.

I länet har centerpartiet en personvalspolicy sedan personvalet infördes. I den står det att externa kampanjbidrag inte får mottagas från extern organisation eller företag. Våra toppkandidater till riksdagen blev kontaktade av Plymouthrörelsen men avböjde samarbete. De konstaterade att centerpartiets värderingar är helt skilda från Plymouthrörelsen.

Vi ser framemot att det sker en öppen redovisning av partiernas valbudgetar och det är glädjande att du hjälper till i denna fråga.

Med vänlig hälsning
Leif Andersson
Ombudsman Jönköpings län

Så nu väntar vi alla med spänning på att socialdemokraterna och Carina Hägg ska redovisa det ekonomiska och personella stöd de motagit av bland annat ett antal fackförbund. Det skulle vara klädsamt men inte speciellt troligt tyvärr.

Facket = Socialdemokraterna är numera en total sanning och ingen vill prata om hur mycket av medlemmarnas pengar som pumpas in i sossarnas partimaskineri eller för den delen hur mycket av fackombudens arbetstid som går till socialdemokratiskt partiarbete.

Så, Carina Hägg, tills du öppet och ärligt redovisar vilket stöd du och ditt parti fått i valrörelsen ekonomiskt eller personellt så har jag inget som helst förtroende för dig och dina krav.

En kvinna utan begränsningar

Varje gång jag loggar in på first class möts jag av ordet "obegränsad". Det står där i svart på vitt som en symboliskt påminnelse.

Att vara en kvinna utan begränsningar är oerhört begränsande.

Ständigt uppkopplad, påkopplad och aldrig avkopplad.

Ständigt tillgänglig, snabbt nog förgänglig.

Tur då att det finns hästar att sköta och boxar att mocka.

Stunden blir liksom positiv och meditativt, kvalitativ och ska förhindra att jag alltför snart behöver vård som är palliativ.

Småföretagaren - det stora hotet mot den svenska välfärden??

Jaha så har då facket "vunnit" en seger i sin kamp mot småföretagarna i Sverige. Dessa småföretagare är det tydligen tillåtet att hota och tvinga att sälja eller flytta utomlands för att de inte är villiga att teckna ett frivilligt avtal.

För mig låter det som att facket ägnar sig åt rena rama "beskyddarverksamheten".

Skriv på, annars!!...

Vem är förvånad över fackets metoder. Av maktfullkomlighet väljer de att använda sina många miljarder av medlemmarnas mer eller mindre frivilliga bidrag till att stödja socialdemokraterna i deras oppositionspolitik och bekämpa småföretagen.

Som av en händelse sammanfaller hatkampanjen mot de ensamma småföretagaren med ett borgerligt regeringsövertagande.

Varför sattes inte företag i blockad under en socialdemokratisk regering. Nej då var dessa viktiga, nu är det skottpengar på dem och deras verksamhet ska "sänkas" om de vägrar att skriva på.

Jag blir sååå arg.

Leksand och kommundagarna

Trevliga, intensiva dagar i en fantastiskt vacker miljö. Vi bodde i Tällberg med fantastisk utsikt över Siljan.

Ungefär 500 centerpartister från hela landet och en taggad partiledare, kan det bli bättre?

Det finns mycket värt att nämna ur programmet men en av de mest angelägna föredragningarna var den under rubriken "Hur försvarar vi det öppna samhället?" med Helene Lööw, Fil dr, historiker som föreläsare.

Med tanke på Sverigedemokraternas frammarsch i många beslutande församlingar är det viktigt att de etablerade partierna arbetar konstruktivt med dessa frågor och värnar vårt demokratiska samhälle.

Hennes huvudbudskap gick ut på att våga debattera de grundläggande demokratiska värden som vi vill värna.

Lena Ek är bäst!

Lena Ek har utsetts till Sveriges bästa EU-parlamentariker av The European League of Geneva.

- Det känns både hedrande och inspirerande att få denna utmärkelse. Jag ser det
också som ett erkännande. Ett kvitto på att det arbete jag utfört och kommer att
utföra är meningsfullt, säger Lena Ek.

Detta är jätteroligt och inte särskilt förvånande. Lena Ek med sina starka centerkvinnorötter och med ambition och energi som få besitter är en minst sagt frisk fläkt i Europaparlamentet och jobbar stenhårt för att få EU smalare och vassare.

Jag säger bara Go Lena!!

Leksand igen

I eftermiddag bär det av igen till Leksand. Det är kommundagar och det ska bli spännande att höra synpunkter och reflektioner från våra centerpartiministrar och träffa andra förtroendevalda centerpartister från hela landet.

Det blir förmodligen intensiva dagar, i alla fall om man ska döma av programmet och det är ett brett spektra med frågor som kommer att diskuteras.

Jag är hemma igen på lördag kväll förmodligen inspirerad och taggad till tusen så jag tar tillbaka det jag skrev i förra inlägget om att gå i ide.

Jag kommer inte att hinna med det.

Vintertrött vs vinterpigg

Just nu är det tungt. Det är det alltid vid denna tiden. En bit in i februari blir allt mycket lättare. Man börjar märka att det blir ljusare och ljusare och det kan kännas att det är vår i luften. Men just nu känns det som att det skulle vara skönt att gå i ide, i alla fall någon månad eller så.

Hästarna däremot är vinterpigga. Snö och kyla får dem att tända till lite extra och det är fart i galoppen. Vår nykomling är lite otränad och behöver sättas igång lite stilla men det har hon själv inte fattat. Hon vill så himla mycket och blir närmast besviken när vi avbryter arbetet. Hon håller nog inte med oss om att det är för hennes eget bästa utan demonstrerar några riktiga racergalopper i hagen med svansen i vädret när vi släppt ut henne igen. Ungefär som om hon vill säga "titta bara, så här ska det gå till".