Varför inte överraska?

Varje dag har jag åkt förbi ett husbygge, ett visningshus som sakta men säkert vuxit fram. Visningshuset är tänkt som inspiration för evetuella kommande kunder och är förmodligen något mer påkostat än ett vanligt standardhus.

Under tidig höst drog det ihop sig till visning och jag var lite spänd på hur man tänkt sig trädgården som ju faktiskt är det första som möter betraktaren och som kan göra hus och tomt till en fantastisk helhetsupplevelse. Med tanke på den uppåtgående trenden med styling av hus och lägenheter inför försäljning så borde det ju i allra högsta grad finnas med i tankarna vid byggnation av ett visningshus, trodde jag.

Jag såg hur man arbetade med stensättning och tomtyta och tänkte att nu...nu händer det nog något. Ett par dagar senare var spänningen över. Man hade inte ens brytt sig om att fylla ut nivåskillnaderna, utan huset står som på en kulle av enbart utrullat gräs. Det finns en liten stensatt gång fram till entrén och ett litet trappsteg. Punkt slut.

Precis så känns det med den organisatoriska utvärderingen av regeringens arbete efter Tsunamikatastrofen. Här fanns alla möjligheter till innovativt tänkande. Kanske skulle man kunna snegla på andra länders organisering. Kanske skulle katastrofen leda fram till viktiga lärdomar och nya tänkesätt.

Nu är spänningen över och vi vet att regeringen har tillsatt ännu en ny enhet, ännu en organisation utan egna befogenheter. En organisation utan handlingskraft som fortfarande är beroende av att någon (läs Göran Persson) ger sitt tillstånd till eventuell handling i en krissituation.

Så rädd att släppa ifrån sig någon makt att inte ens en stor katastrof skulle kunna leda till ökad delegering och ökat handlingsutrymme. Ett förlegat synsätt i en regering anno 2005.

Skugge som jämställdhetsminister

Det är inte alltid jag håller med Linda Skugge i hennes krönikor. Inte så konstigt egentligen då en krönika är avsedd att provocera på ett eller annat sätt. Denna krönika tycker jag dock är träffsäker.

I lågstadiet blir Ebba en stötdämpare och hjälpmamma till de bråkiga pojkarna. Hon kommer att få sitta och vänta på sin tur att prata för att killarna vägrar att lyda fröken.

Detta beskrev jag i en av mina allra första bloggposter.

I går kom min stora flicka hem och sa att de ska dansa idag på gymnastiken. I en av de andra klasserna som hade haft det gymnastikpasset hade killarna hela tiden fått välja vilken tjej de ville dansa med. -Jag är inte med om det ska vara på det sättet, sa hon mycket upprört.

Vald eller inte, det är frågan.

Många gånger är det små saker som händer som vi inte ens tänker på men som givetvis påverkar våra barn mer än vi tror. TV, filmer och musik ger en tydlig bild om hur våra könsroller ser ut. Jag såg en liten del av Riket i går kväll. Det var repris av det andra avsnittet. Det räckte för mig, nu vet jag att jag inte behöver se mera för att veta hur det är uppbyggt.

En lång sekvens från vedbacken visade hur killarna hjälpte och stöttade varandra i det "hårda" arbetet. Därefter kom en nakenscen med en kvinna som njutningsfullt duschade med hjälp av en spann vatten. -Jag lider så av att vara smutsig, sa hon.

Inget upprörande i sig bara man är medveten om den medvetna dramaturgin.

Fundera ett tag över TV:s julkalendrar. Vem är i de allra flesta fall huvudperson? En kille, javisst! Ibland har han en kompistjej eller en syster med sig som bifigur men det är hans tankar vi får följa och han som är huvudpersonen.

Oskyldigt, ja det kan man tycka men det är den verklighet våra flickor växer upp med.
Fram för Skugge som jämställdhetsminister!

Försenad kastanjeblogg

Här kommer ett inlägg som har fått vänta ett tag eftersom den datorn där mina bilder finns gick sönder. Nåväl bättre sent än aldrig.

Hösten 1984 tillbringade jag i Genéve. En lärorik tid på många sätt men också många goda matminnen som sedan följt mig genom åren.

Under höstmånaderna kunde man köpa rostade kastanjer som någon frusen försäljare stod och rostade i gathörnen. Det doftade på ett alldeles speciellt sätt och man fick de varma kastanjerna i en strut av tidningspapper.

Väl hemma serverades de fortfarande varma kastanjerna med ett litet glas vitt vin, några goda ostar, lite smör och eventuellt lite citron.

Fantastiskt nog har jag varje år kunnat köpa kastanjer i min lokala butik. Jag skär ett kryss i toppen på kastanjerna och rostar i 225 graders ugn i ca 30 minuter. Det är sedan ett trevligt fredagskvällspyssel att pilla bort skal och den bruna hinnan innanför skalet och äta kastanjen med de goda tillbehören under trivsamt småprat.

Väl värt att prova!

Adventshelg

Helgen började med ett besök på Älghults hembygdsförenings julmarknad. Exakt klockan 14.00 öppnade dörrarna och på en timma var både ostar och de 120 stenugnsbakade limporna slut. Pappa hittade jag i full färd med att sälja fågelholkar och julkärvar. Det fanns en viss finess med fågelholkarna fick jag höra av en annan av "försäljarna". Hålet var nämligen så litet att inga fåglar kom in och då slapp man också rengöra holken.

Lotterna i tombolan resulterade i tre vinster, en smörkniv, ett par glöggmuggar och ett par vantar.

Sedan gjorde jag ett besök hos mamma i pepparkaksverkstaden där listan på de som ville ha sitt namn garnerat i kristyr på pepparkakorna var oändlig. Nästan så att jag blev satt i arbete där... Därefter blev det kaffe och lussekatt i värmen från den öppna spisen i nästa stuga. Mycket folk och adventssnön bidrog till en mycket lyckad dag.

Idag har jag varit med och sjungit vid adventsgudtjänsten i Bäckseda kyrka. Kyrkan var fylld till brädden och lite till och i sin predikan berättade prästen att den moderna Jesus förmodligen kommit, inte på en åsna men väl på en EU-moped.

Det härliga vädret och den gnistrande snön gjorde det lämpligt att fotografera hästar och flickor i tomteluvor (först flickor i tomteluvor bredvid hästar utan luvor därefter flickor i hjälmar på hästar iförda tomteluvor, det ni...)

Nu har Håkan och Malin gått ner på sta'n för att sälja lotter för Hvetlanda skidklubb och Hanna och jag ska baka pepparkakor. Härligt!!

"Julebröd"

Min mormor hade ett sinnligt förhållande till hem, matlagning och bakning. När jag var liten kom hon hem till oss med jämna mellanrum, stannade kanske ett par veckor och fyllde frysen med bröd, bullar, kringlor och annat gott. Vi barn fick hjälpa henne att mangla lakan, dukar och handdukar. Hon "redde upp" allt det som mamma inte hann som heltidsarbetande lantbrukarhustru med fyra barn och ett synnerligen aktivt föreningsliv.

När julen började närma sig så hände det spännande och traditionsbundna saker. En av de största händelserna var när julbrödet, de saftiga slaglimporna bakades. Mamma bakade stora limpor, två på en långpanna till syföreningsauktionen i Näsby och de betalades på auktionen med upp emot 150 kronor stycket. Mormors limpor var något mindre och klotrunda men med samma recept och samma goda smak. En viss teknik liggen bakom de runda limpornas form som jag fick lära genom att baka tillsammans med mormor, förmodligen på samma sätt som hon lärt av sin mor som lärt av sin mor....

Receptet har använts i många generationer. Så långt jag vet har min mormors mormor och säkert husmödrar ännu längre tillbaka, bakat denna typ av bröd även om ingredienserna troligen förändrats något under årens gång.

Kvällen före det stora "baket" skållas mjölet. Tidigt på morgonen "matas" degen med jäst och tidig förmiddag är det dags att "älta" degen och baka ut limpor. Limporna gräddas och penslas under tiden några gånger med en blandning av kaffe, smör och sirap. Efter limporna tagits ur ugnen ska de svalna sakta och mormor lade ut filtar och lakan på golvet där limporna sedan lades på rad för att täckas med ytterligare lager av lakan och filtar. Ett par dagar efteråt är det så dags att skåra limporna och njuta tunna skivor saftigt bröd med smak av kryddor och "jul".

Mormors deg var alltid på minst 10 liter degvätska men jag har en modern variant med 2 liter som faktiskt går att klara i min hushållsassistent. Bli nu inte förskräckta över den stora mängden "sött" i degen. Detta är ett festbröd och det ska vara fest när det äts.

2 liter vatten kokas upp med en påse malda brödkryddor (liten påse)
Mät upp ett kilo rågsikt i assistenten och slå det kokande vattnet över, samtidigt som assistenten är igång.
Täck över och låt svalna några timmar.

Rör ut ett paket jäst i lite socker och blanda ner det i degen tillsammans med:
2 dl ljus sirap
1 dl socker
1 msk salt och eventuellt ett par matskedar malda pomeransskal

Arbeta ner ca 2 kg vetemjöl i degen som ska bli rätt fast.

Detta är ett lurigt moment. För mycket vetemjöl gör limporna torra och för lite vetemjöl gör att limporna inte jäser och det blir degrand i brödet. (ibland både uppe och nere)

Forma antingen två riktigt stora limpor på en långpanna eller tre något mindre, runda limpor.

Limporna ska jäsa minst en timma och sedan gräddas i ca 200 graders ugn knappt en timma.
Pensla under gräddningen med en blandning av kaffe, smör och sirap ett par gånger samt när de är färdiggräddade.

Låt limporna svalna långsamt och skåra tidigast efter ett par dagar.

Lycka till!

Sjukskriven = sysselsatt i (S)verige

I dagens Sverige, bland ett av världens friskaste folk, sprider sig sjukskrivningsmönstret som en epidemi och gör att vi paradoxalt nog har ett av världens högsta sjukskrivningstal.

Alliansen misstänkliggör de svaga och sjuka! uttropar socialdemokraterna och säger sig värna om de sjuka och svaga i samhället. Social turism, skriker socialdemokraterna, och hotar med att östeuropeer ska välla in i landet och leva på våra välfärdssystem.

Så fel de har.

Östeuropeer kommer för att arbeta och den sociala välfärden utnyttjas till max av svenskar som skapat sig nya normer och trender för tveksamma sjukskrivningar.

"Ett nytt sjukskrivningsbeteende breder ut sig över landet på ungefär samma sätt som ny information, eller en ny livsstil, sprider sig."Om detta kan man läsa i Välfärdsrådets rapport "En hållbar sjukpenningsförsäkring" (SNS).De nya mönstren initieras av en liten grupp "trendsättare" och sprids till grannar, vänner och släktingar.Den här smittoeffekten förklarar de stora regionala skillnader i ohälsotal som kvarstår efter att man har justerat för ålderssammansättning, arbetslöshet och andra faktorer. Den förklarar också varför sjukskrivningarna plötsligt blev högst i världen hemma hos världens friskaste, längst levande folk.Att komma åt den normförskjutning som har gjort det alltmer acceptabelt att sjukskriva sig är lättare sagt än gjort.

Sjukskrivningsknepet är svårt att ifrågasätta. Vad vet en utomstående om din egen upplevda smärta eller sjukdomskänsla? Vad är det som gör att vissa personer inte kan sköta ett arbete men har en ytterligt aktiv fritid som både innefattar jobbiga, tunga och krävande moment? Jag kan inte döma då det mycket väl skulle kunna finnas sjukdomsfaktorer som gör detta möjligt.

Jag kan bara konstatera fakta, ett av världens friskaste folk är samtidigt ett av världens sjukaste.

Kanske är sjukskrivningar ett sätt att trolla med arbetslöshetssiffrorna!

Företagarna vågar inte anställa

En artikel som konkret belyser problemet med att företagarna i min kommun och i grannkommunen inte vågar anställa personal i den grad de skulle kunna.

-Det handlar inte bara om att den anställde ska dra in sin egen lön.Det är de omfattande skyldigheter gentemot den anställde vid till exempel sjukdom och olycksfall, som skrämmer. Anställer man någon ikläder man sig ett samhällsansvar vid sidan eller ovanpå ansvaret för det egna företaget. Då avstår man hellre.

Vi måste skapa bättre förutsättningar för landets företagare. Det är hos företagen som framtiden och tillväxten finns.

Showande politiker

Alltså...jag börjar förstå detta med att vinna ett val. Som tur är så är jag väl förberedd.

Med rosa mamelucker, städrock och huckle och huvudet fullt av lagom fräcka skämt kommer jag att sopa banan med konkurrenter såsom Thomas Bodström och Mona Sahlin. Och det bästa av allt, jag har många års erfarenhet av showbiz det har inte dom!

hmmm...no business like showbusiness...

Stressig tillvaro

Ikväll har jag varit på föreläsning. Det vill säga jag var där från 18.30-19.15. Hälsade föreläsaren välkommen, fixade fika och gick sedan till ett möte med Centerkretsens arbetsutskott. Där stannade jag fram till klockan 21.00 då jag gick tillbaka till föreläsningen och kom lagom för att tacka föreläsaren, hjälpa till att plocka ihop samt släcka och låsa.

...sa jag att föreläsningen handlade om stress...

Den polske rörmokaren

Här kommer några godbitar ur de två sista artiklarna om den polske rörmokaren av Maciej Zaremba. Läs mer här och här.

Allt eftersom tiden går så inser jag mer och mer att det är precis som i talesättet.
"Den som har mycket vill alltid ha mer"

Billig, mållös, namnlös, utan verktyg. Så framställdes gästarbetaren i Byggnads annonskampanj. Det är inte så lite önsketänkande. Fackets problem har i själva verket både namn och verktyg. Han heter Stanislaw Smulski och bygger en skorsten i Jönköping för 36.000 kronor i månaden.
...

Bekymret för de svenska facken är inte i första hand diversearbetare som för 60 spänn gör ett jobb som de själva inte vill göra - utan fackmän som för 120 kronor tar ett knog som svenskar gärna vill ha - men för 140. Men det dilemmat gör sig inte på affischer. När Byggnads framställer arbetsmigranten som en tafatt stackare är det därför något av en önskebild.

...

Det normala är att medlemmen betalar sin avgift till facket. Det speciella med de svenska byggavtalen är att de där utöver kräver ett särskilt "granskningsarvode" (1,5 procent av inkomsten) för att facket skall kolla att arbetaren fått rätt lön. "Arvode" antyder en efterfrågad tjänst. Det är bara det att det erbjudandet tackar man inte nej till - för då blir det blockad.

...

Jag frågade Byggettans kassör Rolf Andersson hur dessa pengar används. Svarsbrevet till DN bestod av tre ord. "Ej offentliga uppgifter." Andra ombudsmän meddelar att de inte diskuterar "affärshemligheter" med tidningen. Affärshemligheter... Det mest fantastiska med dessa "gransknings­arvoden" är att de gjort Byggnads till det enda fackförbund i Sverige (eller kanske i världen?) som är ekonomiskt oberoende av sina medlemmar.

Det är mycket nu...

Efter två mycket intensiva dagar ska jag nu brygga mig en stor kopp the och krypa upp i en soffa, med ett anteckningsblock och en penna, för att försöka bringa lite ordning i det tankekaos som skapas av att delta i bra diskussioner och att lyssna till duktiga föreläsare.

Igår var det Centerkvinnornas förtroenderåd i Stockholm och idag var det upptakt för en Centerkandidatutbildning i Jönköpingsdistriktets regi.

Kul och inspirerande!

Nya datorer...

Fick detta tipset idag på mailen från en bekant. Han har kanske hört mig klaga över gamla och dåliga datorer.

Jag lovar härmed att aldrig mer klaga på slöa datorer.
*fingrarna korsade bakom ryggen*

Ur en företagares perspektiv

Igår kväll var niondeklassarnas föräldrar på gymnasiet för att få information om de olika programmen. I minglet i gallerian stötte jag på en pappa som jag började samtala med om ungdomar och yrkesval.

Den här personen driver ett företag. Just nu hade han en polack, ett par letter och en kille från Estland anställda.

"Inga svenska ungdomar är intresserade av att jobba hos mig, de vill inte skita ner sina händer", sa han.

"Lönen är avtalsenlig men inte tillräckligt hög för att bli ett alternativ till A-kassan", fortsatte han sedan och började lovprisa sina anställda för deras höga ambitioner och deras vilja till utveckling.

"De börjar från noll, jobbar och pluggar samtidigt, läser in högskolekompetens och skaffar sig en bra utbildning. Det här är människor som vill något, som vill skapa sig en bättre tillvaro och är beredda att jobba för det till skillnad från de bortskämda svenskarna."

Samtalet avslutades med att vi bägge ställde oss frågan om vad som kommer att hända den dagen vi svenskar vaknar upp och inser att vi är förbisprungna när det gäller utbildning, kunskap och arbete. Vad händer när vi inser att någon annan med mycket högre ambitioner får de bästa jobben och den högsta lönen medan vi fastnat i bidragsträsket med en allt mindre bit av våra förfäders mödosamt hopskrapade välfärdskaka åt var och en?

Socialdemokraterna talar med kluven tunga

En lokal händelse som jag nog inte kan avhålla mig från att ta upp handlar om politik, samarbete och trovärdighet.

Bakgrunden är följande: Vetlanda kommun styrs av en majoritet bestående av de fyra borgerliga partierna. Det finns dock ett samarbetsavtal med socialdemokraterna som gör att socialdemokraterna har vice ordförandeposterna i de olika nämnderna. I kommunstyrelsen och i socialnämnden finns det två vice ordföranden och där kommer förste vice från majoriteten och andre vice från socialdemokraterna.

Det finns kritiker som menar att kommunledningen är otydlig och där kan jag till viss del hålla med. Ett samarbetsstyre innebär ju att försöka komma fram till samförståndslösningar och inte i alla lägen "peka med hela handen". En sådan samförståndslösning har en lång och gedigen tradition i Vetlanda kommun men kan uppfattas som otydlig i och med att det många gånger handlar om att jämka och kompromissa för att komma fram till helhetslösningar med förankring hos de olika partierna.

Under denna mandatperiod har jag ofta reagerat mot att socialdemokrater, ett flertal gånger, i efterhand i media tagit avstånd från beslut i kommunfullmäktige även om de fattats med stöd av en majoritet av de socialdemokratiska ledamöterna.

Ett exempel rör en förändrad näringslivsorganisation som beslutades med en övervägande majoritet även bland de socialdemokratiska ledamöterna. I efterhand har dock socialdemokrater gått ut i media och starkt kritiserat beslutet och den gängse bilden bland medborgarna är att socialdemokraterna har varit mot beslutet.

Ytterligare ett liknande exempel är nedläggning av skolor som beslutades med siffrorna 40-9 i kommunfullmäktige men som sedan kritiserats gång på gång i media av socialdemokrater.

Då ingen enda socialdemokrat höjt rösten och talat om att även en majoritet socialdemokrater faktiskt gett sitt stöd åt den förändrade näringslivsorganisationen eller nedläggningen av skolorna måste det tolkas som att detta är socialdemokraternas strategi. Internt är man med och stödjer besluten men ut mot medborgarna hävdar man motsatsen. Smart!!

Den socialdemokratiska strategin har fungerat tack vare att den borgerliga gruppen gång på gång haft överseende med beteendet men nu känns det som gränsen är nådd och överskriden.

Nu måste frågan upp på bordet. Nu är det dags att socialdemokraterna tar konsekvenserna av att upprepade gånger bryta mot samarbetsavtalet.

Socialdemokraterna har tydligt visat att de vill agera i opposition, låt dem göra det då!!

En ny artikel av Maciej Zarembas i serien om "Den polske rörmokaren" handlar om hur vi svenskar ser på oss själva i förhållande till andra människor.

Vi vill gärna tro att vårt lilla land långt uppe i norr är befolkat av en särskild sorts människor som är mycket bättre än andra och var vi än befinner oss i världen ska andra människor visa respekt för det vi representerar.

Under Tsunamikatastrofen matades vi dagligen med rapporter om hur thailändare som hade förlorat nästan allt, ändå delade det lilla som fanns med svenska turister. Vi såg hur svenska, skadade turister flyttades till de bästa sjukhusen och gick före i läkarköerna. Vi såg turisterna men mycket lite av den bofasta befolkningens lidande. Man fick nästan uppfattningen att thailändarna satte turisterna före sig själva. Kanske är det inte helt onaturligt med tanke på att turismen är deras levebröd.

Vad thailändarna innerst inne kände kan ingen utom de själva veta. Ibland, tänkte jag, när jag såg thailändare som gav och gav och turister som tog och tog, att snart händer det. Snart tröttnar de på de gapiga och krävande svenskarna och kräver respekt tillbaka men nej, den som är i beroendeställning ställer inga krav. Thailändarna visste att fullständig självuppoffring var det enda sättet att kunna behålla och återuppbygga den så viktiga turismnäringen igen.

Väl hemma i den svenska tryggheten och på frågan om det thailänska folkets uppoffringar kunde man få höra svar som att det "tillhör deras kultur att vara hjälpsamma" eller att "de ville så gärna hjälpa". Som att det skulle vara det mest naturliga i världen att vård av svenskar går före vård av thailändare.

För som Maciej Zarembas skriver: "I landet Nenozimigs är det inte så noga"

Läs Fogelströms böcker

I höstas läste jag en serie böcker som jag varmt kan rekommendera. Per Anders Fogelströms serie om Stockholm. Serien börjar med boken "Vävarnas barn". Jag köpte böckerna för flera år sedan och läste dem då och nu läste jag om dem igen med samma fantasiska känsla.

Fogelström skildrar de olika romankaraktärerna på ett underbart, jordnära och realistiskt sätt som gör att jag har svårt att släppa ifrån mig böckerna när jag väl börjat. Figurerna känns i högsta grad levande och både liv och död är närvarande på ett alldeles speciellt sätt.

Har ni inte läst serien så gör det! Ni har en underbar läsupplevelse framför er.

Jubileum

Min besöksstatistik visar att jag passerat ett trevligt jubileumstal.

4 000 beökare har varit här på bloggen sedan april 2005. Jag har nu ca 50 besökare/per dag och det är jag mäkta stolt över.

Tack till alla Er besökare och om jag vill och ni vill så kommer vi att fortsätta att träffa på varandra här på bloggen även i fortsättningen!

Alliansens politik

På Vetlandacenterns höststämma gästades vi av ordföranden för distriktets nomineringsgrupp, Rune Backlund.

Han höll ett bra anförande och en sak fastnade alldeles särskilt. Han talade om Alliansen och om hur viktigt det är att vi får en ny regering.

Alliansens gemensamma syn på många frågor är ett styrkebesked men en del ser också en fara, för de mindre partierna, i att moderaterna blir för dominerande. Vissa kan se en röst på de små mittenpartierna som en röst för moderaterna och därmed välja att lägga sin röst utanför alliansen istället.

Då är det viktigt att komma ihåg en sak. Alliansen är till för att stärka de borgerliga banden och visa på ett bra regeringsalternativ men hur balansen mellan partierna i alliansen ska se ut det bestämmer väljaren. Ger många väljare sitt förtroende till centerpartiet ja, då får också centerpartiet stort inflytande över alliansens politik.

En röst på centerpartiet gör alliansen starkare och centerpartiets politik får genomslagskraft.

Vägen till hästens hjärta...

...går genom magen. Lite rassel från mat i en spann och Falcon spetsar glatt och villigt öronen till fotografens glädje.

Dubbelfel

Har ni följt debatten mellan de som tycker att barnen mår bäst hemma hos mamma och de som tycker att det är bäst för barnen att vara på dagis?

Själv tycker jag att det viktigaste är att familjen själv är den som ska bestämma om hur de vill ha det i just sin familj. Vill någon vara hemma med barnen och kanske kunna gå till öppna förskolan så ska det var okej och vill någon att barnet ska vara på dagis eller hos dagmamma så ska det vara okej.

Den rådande, socialdemokratiska modellen menar dock att samhället är den som är bäst lämpad att bestämma över familjens små telingar.

Carl Hamilton skriver rättframt och bra om det i sin krönika om "Årets julskinka, liten och skivad"

Två av mina reflektioner från debatten.

1) Varför är 90% av de som debatterar frågan, kvinnor? Har inte män barn? Är inte barnomsorgen lika viktig för män som för kvinnor?

2) Debatten synliggör det dubbelfel som drabbar småbarnsföräldrarna. Lämnar du ditt barn på dagis så är det fel men stannar du, å andra sidan, hemma med dina barn så är det också fel.

Delikat dilemma!

Världen i svart eller vitt

När jag läser kommentarer till eller beskrivningar på olika bloggar så förstår jag att det obalanserade och partiska lockar många människor. Världen i ont och gott, svart eller vitt är mer spännande än den i regnbågens alla färger. Enkla etiketter på bloggar och människor.

Detsamma märks nu när dokusåporna passerat bäst före datumet. Ju längre en såpa gått dessto mer udda och obalanserade deltagare ska hjälpa till att höja tittarsiffrorna. Deltagarna ges olika roller utifrån det manus tv-teamen vill skapa. Någon är ormen i paradiset medan någon annan är den hederliga och reko typen som alltid klarar sig och som är så innerligt god.

Och visst tittar vi och visst läser vi. Det kan vara så befriande skönt att inte behöva tänka själv, att lyssna till någon som kategoriskt och tvärsäkert talar om att det är just hans eller hennes världsbild som är den rätta. Arbetarklass är arbetarklass och borgarbrackor är borgarbrackor.

Men vad vet vi egentligen om varandra? En av mina närmaste vänninor som känt mig i en ohygglig massa år hamnade som deltagare på en datakurs som jag hade. Hon tyckte det var helt annorlunda att se mig i den miljön och att jag "var på ett annat sätt" än hon var van vid.

En känd och älskad skådespelare, Kent Andersson har gått ur tiden. Han blir främst ihågkommen för sina arbetarporträtt. Så förknippad med dem att de förväxlas med hans privata jag. Men vad vet vi egentligen om hans privata jag?

Hans privata jag kände bara han själv och hans nära anhöriga. Vi andra ser "rollen" Kent Andersson. "The working class hero" som Anders Westgårdh skriver i sin krönika.

Han var en jävla bra kock men nästan ännu bättre inredare. Sköna Hem hade kunnat knacka på när som helst. Här bodde ingen slashas. Här bodde en livsnjutare med stil, känsla och en smak som måste kallas klassiskt borgerlig. Inte nyrikt, men skönt. Bekväma fåtöljer, böcker överallt..

För mig tonar bilden fram av en person med ett brett livsregister. En person med så stark integretet att "vi andra" bara såg rollen medan privatpersonen var fri från insyn.

Det gör mig imponerad och respektfull.

Vi och dom...

Inför valet 2002 hade jag en natt ett samtal med en kvinna med uttalade främlingsfientliga åsikter. Hon och hennes sambo levde på socialbidrag. Det gick ju inte att få jobb eftersom utlänningarna kom och tog det som fanns, sa hon.

Hon beskrev hur hon hade fått provanställning, tre månader på ett större företag på orten samtidigt med en tjej från forna Joguslavien ungefär på följande sätt.

"Det var ett jäkla skitjobb, sa hon. Tråkigt och monotont. Dålig lön var det också. Jag försov mig ibland för vem XX har lust och vakna till ett sådant skitjobb. Ont fick jag också, skulle säkert kunna få det klassat som arbetsskada. Jag sa till flera gånger om att det inte kunde vara rätt att jag skulle behöva göra övertid också eftersom jag bara hade en provanställning."

Och sedan kom det som hon tyckte var det värsta av allt.

"Den där XX tjejen, utlänningen, hon bara fjäskade hela tiden och gjorde vad de sa åt henne. Jobbade övertid och så... Varenda dag var hon på jobbet, fast hon var förkyld till och med. Så sedan när provanställningen var slut fick jag gå och hon fick vara kvar, och dessutom fick hon flytta till en annan avdelning och ett bättre jobb och högre lön. Det var bara för att hon fjäskade in sig hela tiden. Och här får jag gå utan jobb och leva på socialbidrag."

Kvinnans berättelse gjorde ett stort intryck på mig fast inte på det sätt som hon önskade. Låt mig säga så här. Hade jag varit arbetsgivare i den situationen hade jag valt på precis samma sätt som företaget gjorde.

Tveklöst!!

Läs DN:s serie om facket som vill stänga ute utländsk arbetskraft och om fackets fula spel i Vaxholmskonflikten.

Aggressiva människor med makt

DN:s insidan serie handlar just nu om ilska. Just denna artikel handlar om hur människor använder sin aggressivitet mot andra för att skaffa sig makt.

Hans samtalston, röstläge och kroppsspråk gjorde att man uppfattade honom som ständigt "på" och arrogant, särskilt mot dem som hyste en avvikande mening.Det skulle bli värre. Pelle blev alltmera öppet aggressiv. Han talade nedsättande, också om sina chefer, och kom med halvkvädna hot av typen "om du inte gör som jag säger så &".

Man skulle väl kunna säga att detta inte bara gäller arbetslivet. Det finns även politiker som använder metoden för att skaffa makt och inflytande.

Kära syster...

Med inspiration från mamselamsen lägger jag ut ett rart kort på min storasyster och mig. Ingen kunde väl ana, på den tiden, att vi båda skulle fastna i datateknikens värld.

Vi får väl skylla på vårt teknikfreak till pappa.

Pakistan behöver hjälp

Dagens ledare i Aftonbladet tar upp den alldeles för långsamma hjälpen till Pakistans jordbävningsoffer.

När får FN de muskler organisationen behöver? Eller är det så krasst och enkelt att den rika världen inte bryr sig när det inte finns några intressen att försvara? Ingen olja. Inga diamanter. Inga turister.

Jag vill inte tro att det är så men känslan finns där ändå. Låt oss tillsammans visa att medmänskligheten finns hos oss. Låt oss visa att vi bryr oss om Pakistans lidande människor.

Bomber i Amman

Två hotell i Amman har utsatts för bombattentat.
Döda
Sårade
Förtvivlan

På sekunder förändras tillvaron i hotellets bekväma trygghet till brinnande kaos.

Kunskap eller relation

Läste en krönika av Malin Siwe i DN som handlade om dagens skola. Hon menar att lärare idag pratar mer om inställning och attityd än om reella kunskaper på utvecklingssamtalen.

Malin Siwe hänvisar bland annat till en pågående doktorsavhandling om utvecklingssamtalen i skolan.

Johan Hofvendahl har lyssnat på 35 utvecklingssamtal från årskurs fem, vilket ska resultera i en doktorsavhandling. Han konstaterar att lärarna oftare talar om elevernas inställning än deras kunskapsnivå, i alla fall när de skriver sina omdömen som klassläraren ska vidarebefordra. Vad säger det om takt och ton när musikläraren endast avlämnar omdömet "glad och positiv"? Hofvendahl påpekar att det ofta inte går att gissa vilket ämne det handlar när kommentarerna vidareförmedlas och noterar att "positiv, pigg och bra attityd är tre av bedömningens universalverktyg".

Eftersom jag arbetar som lärare på gymnasiet så är min situation delvis annorlunda på grund av att mina elever får betyg. Därför måste man i ett utvecklingssamtal relatera till elevens kunskap och till målen för de olika kurserna. Men det finns hela tiden saker att fundera över när det gäller målen och betygskriterierna. I mina datakurser är skillnaden mellan de olika betygskriterierna ofta enligt följande:

G: Ska ha klarat alla målen med viss handledning.
VG: Varit mer självständig. Självständigt sökt upp den information som behövs för uppgiften.
MVG: Löst uppgifterna på ett närmast yrkesmässigt sätt.

Här finns mycket att fundera kring och jag kan väl konstatera att det är oerhört få elever som når upp till ett MVG. Kanske är det väl tufft att begära av en elev i första årskursen att den ska klara sina uppgifter på ett närmast yrkesmässigt sätt. Det förutsätter förmodligen att eleven sysslat mycket med liknande uppgifter tidigare och därför skaffat sig erfarenhet som kan ligga till grund i kursen. Det innebär att elever som inte tidigare hållt på med datorer och därför behöver mer handledning inte har samma förutsättningar att nå höga betyg i kurserna.

Eller... hur ska man tolka kriterierna.

Nåväl, tillbaka till DN och Malin Siwe. I lärarens omdömen på grundskolan tror jag ligger en rädsla för att omdömet ska bli bedömning och betyg. Här kommer den politiska opinionen in. Alla ska med och ingen ska vara bättre eller sämre än någon annan.

I grundskolan ska inte elever bedömas, där finns klara signaler i och med att betygen är borttagna. Vad gör du då när du ger ett omdöme om var eleven står i förhållande till kunskapsmålen? Ett betyg, javisst.

Här finns en tydlig konflikt som gör lärarrollen knepig. Å ena sidan ska du ge ett omdöme om kunskaperna, å andra sidan riskerar du att kritiseras för att du gjort en bedömning som liknar ett betyg.

Enklare då att hålla sig till attityder. Jo, Kalle verkar tycka att matte är kul...
Eller, Kalle verkar tycka att matte är lite tråkigt...

Inte så det var tänkt men det blir konsekvensen.

Debattartikel

Här kommer en debattartikel som Dan Ljungström och jag skrev förra hösten. Den känns lika aktuell nu. Tyvärr kanske man ska säga.

Vem syns i debatten?

Vem är opinionsbildare i vårt samhälle? Ja, det syns tydligt om man granskar debatten i media under några dagar. Ett fåtal personer uttrycker sina åsikter. Debatten blir ofta aggressiv och själva sakfrågorna kommer ofta i skymundan. Den som är stark och retoriskt skicklig får stort utrymme för sina personliga åsikter.

Vi, politiker har ansvar för att människor vågar säga sin mening utan anonymitet. Vi har ansvar för att debatten förs på en nivå som främjar en konstruktiv diskussion människor emellan. Det är vårt ansvar, inte minst på lokal nivå, att rensa debatten från retorik där syftet endast är att framhäva sig själv på bekostnad av saklighet och förnuft.

Om vi utlämnar det offentliga samtalet till ett begränsat antal, så kallade, debattörer begränsar vi också demokratin. Det offentliga samtalet är just ett samtal, en dialog där ingen kan ta sig friheter på någon annans bekostnad. Själva samtalet bygger på att man är intresserad av många människors uppfattningar och att den ene inte har mer rätt till sanningen än den andre. Det är dialog och försök till förståelse i stället för hugg och slag. Om vi låter det offentliga samtalet bli en arena för munhuggning och pajkastning, då har vi misslyckats!

Vi behöver istället ett samhälle där fler känner sig delaktiga. Ett samhälle där kvinnor och män deltar i demokratins processer på samma villkor. Där barn och ungdomar får möjlighet att diskutera frågor som rör deras vardag.

Centerpartiet tror att det är tillsammans som vi bäst formar framtiden. Vi måste lyssna och lära av varandra. Därför startar vi i höst diskussionsgrupper om landsbygdsutveckling, om framtidens äldreomsorg och om barnomsorg.

Din uppfattning är lika viktig som någon annans. Ta chansen att vara med och forma framtiden.

Ett lästips

Läs dessa krönikor om föräldraskap, jämställdhet och makt i det stora och i det lilla.

Det är inte så att man håller med om allt men det finns mycket i artikeln som får mig att fundera vidare och att reflektera över vardagen och de val vi alla gör.

DN:s ledarsida har inget facit men tre skribenter som kommer till samma slutsats från olika håll: all makt har ett pris, och våra livsval är mer personliga än politiska.

Eller som rubriken säger: Det politiska är personligt.

Israelisk socialism och skånska revolutionärer

Någon mer än jag som sett serien om Israels uppbyggnad. Det som fascinerade mig mest var tanken om det kollektiva. I Israel skapades kibutzen som skulle försörja sina medlemmar och bidra till landets välstånd.

Bland tankarna om det goda samhället fanns bland annat idén om att barnen skulle vara allas gemensamma ansvar. De skulle bo för sig själva och bara möta sina föräldrar då och då. I programmet sas (fritt tolkat) att det skapade fria, kloka och självständiga människor som dock inte blev socialister.

Nej, barnen till de som byggde upp kibutzerna vill kunna äga själva, vill kunna få lön efter arbetsinsats och är beredda att flytta om inte kibutzerna förändras.

En kvinna som intervjuades sa ungefär att det inte lönade sig att vara ambitiös i sitt arbete eftersom det gav samma inkomst som den som inte ville arbeta och därför "maskade".

Eric Erfors läser ur SSU Skånes politiska manifest och skriver i Expressen.

Systrarna och bröderna Marx i Skåne vill skrota marknadsekonomin och "den kapitalistiska produktionsordningen".Den privata äganderätten ska avskaffas. Göran Perssons - och hans charmerande hustrus - sörmländska egendom är hotad: "Alla bostäder ska ägas gemensamt". Dessutom ska svenska folkets bostäder och mat (!) "tillhandahållas kostnadsfritt".

Den socialistiska revolutionsromantiken lever än i socialdemokratin!

Hänsyn en bristvara?

Marie Söderqvist skriver i sin krönika att hon upplever det som att vi blivit sämre på att hjälpa till och ta hänsyn till varandra. Som exempel tar hon barnvagn på buss.

Nu när jag tio år senare går runt med barnvagn igen är det inga tysta överenskommelser som gäller, utan snarare ett tyst krig. Väldigt få personer flyttar på sig för barnvagnar, de som frågar om man behöver hjälp är nästan bara väluppfostrade unga invandrarkillar, turister eller andra barnvagnsförare.

I en stad som Vetlanda är det kanske andra saker än barnvagn på buss som gör att man reflekterar över hänsyn eller brist på densamma. Ett stort problem är nedskräpningen. En söndag i centrum är ingen trevlig syn. Pizzakartonger och andra matförpackningar blandas med glassplitter. Vid korsningen till ridhuset hade någon öppnat bildörren och dumpat förpackningarna till den måltid man nyss ätit. Denna brist på hänsyn resulterar i punka på cykeln, skador på ömtåliga hundtassar och en allmänt otrevlig stämning på söndagspromenaden.

Visst skulle vi kunna lägga ännu mer pengar på att kommunens personal åker runt och plockar upp på gator och torg, men är det egentligen det vi ska lägga medborgarnas skattekronor på? Ska skräpet bara slängas på gatan eller trottoaren utan tanke på att någon annan måste städa upp och att det då tar resurser från något annat?

Jag vet att vår stad inte är ensam om problemen utan detta finns överallt. Dags för en ny stor kampanj.

Håll Sverige rent!!

De två sista...

...middagarna i dotterns hemkunskapsläxa fixade vi nu under höstlovet.

Pasta Carbonara, en riktig favorit för hela familjen.

Ungsbakad falukorv med potatis och morötter i samma panna.

Splittrad kyrka

Striden fortsätter. På ena sidan de "rättrogna" som läser bibeln bokstavligt och ser hot i varje förändring och anpassning till det "moderna samhället".

I andra ringhörnan finns de som vill utveckla, förnya och följa med tiden.

Nej, det är inte något fundamentalistisk gruppering långt bort från Sverige vi pratar om utan representanter för det som fram till helt nyligen var vår statskyrka.

Vid en snabb överblick (med reservation för att jag kan ha missat någon) över de präster som skrivit på uppropet kan jag notera bara nio kvinnor av 433 namn.

Kan det vara så att motståndarna mot en välsignelseakt för homosexuella är ungefär samma personer som också är motståndare mot kvinnliga präster?

Bara en gissning...

Bloggutmaning

Jag har blivit bloggutmanad av Annie i att skriva om socialdemokraternas nya slogan "Alla ska med, så enkelt är det".

Först måste jag bara få säga att den ger mig rysningar. Den får mig att tänka på någon gammal kommuniststat där ingen, absolut ingen får vara individuell utan alla ska tvingas in i samma mall och ingen får ha en egen åsikt. Känn på orden och tänk samtidigt på gamla Sovjet eller kanske Nordkorea så klingar det hela genast på ett annat sätt.

Här kommer sedan mina omskrivna varianter.

Alla ska med till Sibiriens fångläger
Ingen kommer undan, så enkelt är det
Göran Persson bestämmer, så enkelt är det
Alla ska med, annars...
Alla ska lyda, så enkelt är det

Utmaningen skickar jag vidare till
Inger Fredriksson (Kan fixa det i en kommentar till detta inlägg)
Dan Ljungström
Britt-Louise Berndtsson
Annika Qarlsson
Lena Ek

Från kyrktrappan...

...stämde vi i kören upp med "Härlig är jorden" och sjöng tillsammans med de som stunden tidigare fyllt kyrkan till absolut sista plats.

Nedanför oss, på kyrkogården, glimmade ljusen som stjärnebloss.

Ett barns värde...

Är ett barn mindre värt än en vuxen? Nej, absolut inte, tror jag att de flesta snabbt svarar. Men jag undrar ibland om det verkligen är så.

Nedanstående är hämtat från Expressen.

Det kan visserligen inte betvivlas att det är en allvarlig påfrestning för barn att bevittna övergrepp mot den ena föräldern från den andra förälderns sida. I förhör med pojkarna har det framgått att de känt ett starkt obehag över detta. Men det skulle innebära en pressad tolkning av straffbestämmelsen att anse att detta innebär ofredande, skriver HD.

Mannen döms till 2,5 års fängelse för själva misshandeln men lagen menar alltså att det är ett brott att misshandla men det är inget brott mot den som ser misshandeln.

Alltså, på ett sätt kan jag förstå hur lagen är tänkt men i dessa fall blir det så fel. Högsta domstolen gör säkert en helt torrt korrekt bedömning men har helt glömt bort att det är barn det handlar om. Barn som självklart har en känslomässig bindning till båda sina föräldrar. Barn som känner sorg, ilska, hjälplöshet och framförallt maktlöshet i den oerhört pressade situation där de tvingas bevittna och bli en del i föräldrarnas totala förnedring.

Men hur ser lagen egentligen på barnens situation? Om barnen inte är brottsoffer tillsammans med den misshandlade vad är de då?

Bara barn...

Utmaning för jordbävningens offer

Traditionsenligt är Allhelgonahelgen en tid när vi samlas, äter gott och kurar skymning i skenet av levande ljus. Kanske brinner en värmande brasa i den öppna spisen.

Det är kallt i Pakistan. Många människor har fortfarande inte nåtts av omvärldens hjälp. Många människor har fortfarande inte tak över huvudet.

Jag utmanar alla mina bloggläsare till att, liksom jag, skänka pengar till jordbävningens offer nu under Allhelgonahelgen eller under Röda Korsets pågående kampanj. En liten uppoffring för mig blir en stor hjälp för andra.

Socialdemokraternas partikongress

Så har socialdemokraternas partikongress avslutats. Eftersom jag de senaste dagarna bott granne med kaos så har jag inte följt kongressen så noga. Jag har nu surfat runt och läst både på och mellan raderna i de sammanställningar och artiklar som skrivits under kongressdagarna.

Bilden som tonar fram är att socialdemokratin har allvarliga problem och de problemen försöker man möta genom ännu mer av centraliserad makt, begränsad information och urholkad demokrati.

I sin iver att behålla makten styrs viktiga beslut över ombudens huvuden samtidigt som man utåt försöker ge sken av att allt är som vanligt. Rädslan för att ombuden ska ta "felaktiga" beslut är ändå uppenbar och lyser igenom all kosmetika.

Socialdemokraterna blir alltmer en enmansshow. Göran Persson sade i ett av sina tal att valet inte vinns av en person. Men han har inte agerat i samma riktning. Det mest minnesvärda på kongressen var snarare partiledarens förakt för de 350 ombuden. Han föregrep beslutet om fler pappamånader i föräldraförsäkringen genom att flera timmar i förväg säga att det inte kommer att genomföras före 2010. Och han sparade nyheten om sin oljekommission till journalisterna. Ombuden fick inget veta.

Perssons gäng tar ett fastare grepp. Tre av fyra nya ledamöter i partiets innersta cirkel, verkställande utskottet, sitter i regeringen; Baylan, Nuder och Östros. Den fjärde, IF Metalls blivande ordförande Stefan Löfvén, kom in på ett LO-mandat.

Mest poppis - inte Perssons grabbar. De som fick de varmaste applåderna på kongressen var däremot inte Perssons grabbgäng. Bland dem som uppskattades mest var LO:s Wanja Lundby-Wedin, s-kvinnornas Nalin Pekgul, SSU:s Anna Sjödin och EU-parlamentarikern Åsa Westlund.

Texten kommer från Aftonbladet och Lena Mellin. Det visar en partiledning som går i otakt med fotfolket och med sina höga hästar helt tappat kontakten med medlemmarna.

Socialdemokrater kommer ibland nära den underkastelse som stränga klosterordnar fordrar. Ta bara årets stora fråga, föräldraförsäkringen. Där får ombuden höra redan innan de börjat debatten att det inte spelar någon roll vad de bestämmer, partiordföranden och statsministern tänker inte föreslå någon kvotering mellan föräldrar.

Man kan ju fråga sig varför socialdemokraterna har en kongress över huvud taget när Göran Persson, enligt DN, tydligt talar om att besluten ändå inte kommer att följas.

Persson har tydligt markerat sitt absoluta motstånd mot en mer individualiserad föräldraförsäkring, då det inte finns någon majoritet i folkopinionen. Denna "Sifo-politik" är ett fegt argument; ett partis uppgift är också att bilda opinion. Att en stark majoritet i befolkningen vill behålla kärnkraften har ju inte hindrat Persson från att stänga Barsebäck.

skriver Expressen och talar också om att inte ett enda ombud vågade begära omröstning.

Det är ett tungt uppvaknande för den socialdemokrat som faktiskt tror på demokrati och inflytande att mosade kongressombud och överkörda gräsrötter väger så lätt i förhållande till makteliten.

Även om sömnen fortfarande tycks hyfsat god hos socialdemokraternas väljare så kommer uppvaknandet... förr eller senare.

Granne med kaos

Denna vecka har vi höstlov och det skulle bli så lugnt och skönt. Jo, pyttsan!

Måndag: Presidieöverläggningar, handla, träning, handlingsprogramsgruppen och gruppmöte

Tisdag: Lämna och hämta häst, tekniska, hovslagare och centerkvinnornas "vi vet vad"

Onsdag: Ridning på morgonen, flickorna till frissan, kommunstyrelsen på eftermiddagen, ridning på sen eftermiddag och faktiskt en hemmakväll.

Idag torsdag: Ridning på morgonen, tekniskas utskott på eftermiddagen, två sammanträden på kvällen. (En stund på det ena och en stund på det andra)

Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet nästa vecka!